Nyheter

Besök på Ryderman Technology

I samband med en resa längs västkusten gjorde vi ett besök på Ryderman Technology i Landvetter.

Detta hade föranletts av ett trevligt mail från Patrik där han berättade hur han varit involverad i tillverkningen av Lusitano och bland annat tillverkat 7 kompletta chassie.
– De senaste 4 åren arbetade jag som leverantör åt Lusitano sportscars.
–  Under de 4 åren skötte jag  nästan all CAD, konstruktion, reverse engineering, prototyptillverkning, utvecklingsarbete m.m. åt dom.
– De flesta  komponenterna som jag tog fram, fortsatte jag även att serietillverka.
– På bilarna sitter det ca 70 komponenter som kommer från Ryderman

  • Patrik Ryderman med växellådsadapter
  • Nytillverkad och sliten differentialbussning
  • Fjädersäte bak

 – Några exempel är: Ramar, bakvagnsbussningar, strålkastarsargar, rattnav, länkarmar, växellådsadaptrar, diffusor, handbromsbackar, pedalställ m.m.
– Efter konkursen så fick jag flera komponenter över som beställdes men aldrig betalades. Jag har även allting kvar för fortsatt produktion, som gjutformar, fixturer, specialverktyg m.m.

Finns det något behov i Indigoklubben för de reservdelar som jag har på lager eller kan producera?
Andra tjänster jag kan bidra med då jag har såpass bra insikt i bilmodellen?

Rattnavsadapter och vulkaniseringsfixtur för överfall bakfjädrar

Såklart hittade vi mer kul i Patriks lokaler som denna VEGRA som är försedd med en Audi V6 på 2,8 liter. Andra komponenter i den kommer från Volvo, Toyota och andra kända bilmärken.

Vi tackar Patrik för ett trevligt besök och vänligt bemötande och vi förstår att med den maskinparken som finns så är ingenting omöjligt att tillverka. Behöver någon komma i kontakt med Patrik så kommer uppgifterna här:
Ryderman Technology Skalmeredsvägen 3, 438 93 Landvetter
info@ryderman.se eller 0738 – 23 03 15

Indigo #35 till salu

….det kom ett mail:

Hej Kåge, 
Jag funderar på att sälja min bil efter 23 år. Finns det någon av klubbens medlemmar för att se om någon är intresserad av att utöka sitt garage eller kanske har en bekant som är sugen på en Indigo.

Bilen beställdes av Markel efter Stockholms bilsalong 1996 och ett efterföljande besök till fabriken i Åmål. Den levererades lagom till bilutställningen på Rosersbergs slott 1998 där klubben hade sitt första möte och jag valdes till sekreterare, en post jag hade i 20 år. Fram till för 5-6 år sedan har den deltagit i de flesta klubbträffar så många bilder på bilen finns på klubben hemsida. Bilen har chassienr 35. Den har rullat 5400 mil.

Tänkt pris 550.000kr.

Markel kan du nå på 070-30 30 300 eller markelandersson@gmail.com

Bengt Andersson, Ingarö, Indigo #10

Bengt har tillbringat yrkeslivet i truckbranschen som egen företagare.

Bengt hade en kompis som sålde dataprogram till ett företag som var mycket involverade i designen av Indigon och rekommenderade honom att titta närmre på denna skapelse. Bengt föll för designen och tyckte helt enkelt att bilen var ursnygg.
-Nu var beställningen ett faktum.

Första sommaren skulle semesterturen gå till Danmark via färja från Göteborg. Väl framme i Göteborg var uppståndelsen stor eftersom största lokala tidningen i staden samma dag hade ett helt uppslag om nya Indigon.

På hemvägen kom stora skyfallet och man letade förgäves efter nån bro att ta skydd under utan framgång. Det gick nu också upp för Bengt att cabben aldrig varit ur lådan och besättningen därmed hyfsat otränad i dess användning. Alla som nån gång satt upp en cabb på en Indigo vet hur många gånger man faktiskt kan vända nåt av rören fel men det kanske inte är något man vill förkovra sig i under ett pågående skyfall. Till slut kom den i alla fall upp och en genomblöt besättning kunde fortsätta resan hem.

Roligaste minnet av Indigon är som Bengt själv uttrycker det: Man fick ju skruva ihop det mesta av bilen själv och regelbundet dra åt skruvar som lossnat eller trillat av.

Bilen har idag gått 1550 mil under 23 år vilket blir 70-talet mil per år i snitt och bilen är regelbundet servad varje år – kanske lite överservad enligt Bengt?

Försäkring av Indigo

Indigoklubben är nu medlem i MHRF vilket innebär att vi kan få förmånliga försäkringar för våra Indigo. En av våra medlemmar som tecknat via MHRF berättar att premien blev 1650.- per år och den täcker 12 basbelopp som för 2020 innebär 567 600.-

Vill du ha försäkringen hör du av dig till kage@indigoklubben.se
Mer om villkoren kan du läsa på www.mhrf.se

Lars Crammer, Spånga (f. 1937) Indigo #24

Lars har en bakgrund som väg och vatteningenjör under hela yrkeslivet. I mitten på nittiotalet träffade han Lasse Bern som var en välkänd Volvoman vid den tiden i Kungsträdgården utanför Volvos showroom. Gå in och titta på Indigon som står där och du kommer att sälja din Jaguar E-type direkt sa vännen Lasse.

Så blev det också för Lars tyckte nog att E-typen hade hunnit bli lite ålderdomlig i konstruktionen efter 10 år tillsammans. Lars beställde Indigon och sålde E-typen men tyvärr blev Indigon ett år försenad och ett år utan entusiastbil var inte tänkbart så det blev en Jaguar Mk2 istället och det är faktiskt en bil som Lars har kvar än idag i mint condition.

Även om Lars tycker att E-typen är en linjeskön och vacker bil så håller han Indigon minst lika högt
– kanske snäppet vackrare till och med. En av de första resorna som företogs med Indigon var till Shetlandsöarna med båt från Bergen till Lerwick för att sedan fortsätta hela vägen upp till Muckleflugga på nästintill obefintliga vägar. Några problem med bilen som idag har rullat lite mer än 6000 mil har Lars aldrig haft – känns lite tryggt med Volvodelar rakt igenom tycker Lars.

Färgdata

Vi har nu hittat en lista med färgkoder på bilar nummer 1 till 41!

Vill du ha listan i original och se just din bil så hör av dig till kage@indigoklubben.se

Lusitano Cars i konkurs

Lusitano Cars i konkurs Lusitano Cars AB försattes i konkurs i början av november och nu letar konkursförvaltaren efter intresserade köpare. Totalt 7 bilar hann färdigställas i fabriken i Skene och flera av dess ägare är numera medlemmar i Indigoklubben.

Arbetet med uppdateringar och moderniseringen av bilen blev mycket omfattande och tog både mycket tid och resurser i anspråk.

Tillsammans med en pandemi där luften gick ur marknaden fullständigt och oklarheter om rätten att tillverka Indigo/Lusitano fanns ingen möjlighet att undvika en konkurs enligt uppgift Vi följer med spänning utvecklingen av detta och visst skulle det vara fantastiskt om den sportbil som flera av oss beundrar mycket kunde få fortsätta att tillverkas och sprida glädje till ännu fler genuina sportvagnsentusiaster.

Günther Kvist

I mitten av 1990-talet jobbade Günther på Bildeve som är Volvos återförsäljare i Helsingborg och där föddes tanken på att skaffa en Indigo. Tjugo år senare passerade han von Braun Sportcars i Skene och tog en sväng in om för att för titta på lite kul sportbilar och som alltid – ha en trevlig pratstund med Torbjörn. I försäljningshallen fanns just vid det tillfället en ljusblå Indigo, den så kallade Chalmersbilen.

Bilen var inte till salu men Torbjörn viskade försiktigt att man planerade en ny Signature Series 3000 R. Lanseringen av den nya bilen skedde på nationaldagen den 6 juni 2017 och Günter var förstås på plats och efter detta var också beställningen lagd.

Ett år senare är Günther i Simrishamn i jobbet och på vägen hem via Hamngatan får han syn på 17 stycken Indigo i samband med klubbens årsmöte – det blev tvärstopp och en trevlig pratstund. Leveransdatumet ändrades dock ett antal gånger och blev till slut något år eller mer försenat och bilen leverarades slutligen under sommaren 2019. Som plåster på såren försågs bilen med lite extra utrustning som justerbara stötdämpare, kolfiberfront, lyxigare inredning, heldiffad bakaxel, cut out och hardtop som gör bilen lite unik. Detta är också den enda bilen i nya serien som heter Indigo och efterföljande bilar heter Lusitano.

Ny styrelsemedlem

Katarina Fellbrant

Min första kontakt med Indigo var en sommardag på BohusMalmön. Min man, Kurt Tingdal, kom in i vårt sommarhus och beskrev entusiastiskt en röd, unik sportbil han sett på bilfärjan på väg till ön. Några månader senare var vi ägare av en formstark röd Indigo 3000 och nya förväntansfulla medlemmar i Indigoklubben.

Mitt namn är Katarina Fellbrant, jag är 56 år och gift med Kurt. Fyra barn, en häst och några bilar till ingår i vårt gemensamma familjekollektiv. Hemmagaraget finns i Tibro, några mil norr om Skövde, i Skaraborg.

Bilar för mig är vacker design, teknisk förmåga och underbar funktion. Ett sätt att resa, upptäcka nya platser och att möta nya människor. För övrigt klappar mitt hjärta för hästar, hästsport och växtriket och ägnar mycket tid i trädgården och naturen.

Till vardags jobbar jag som professionell coach och varumärkesstrateg, med fokus på utveckling för ledare och entreprenörer.

Jag ser ödmjukt fram emot mitt uppdrag som styrelseledamot i Indigoklubben och vill bidra till att Indigos unika historia lever vidare. Tillsammans kan vi värna om Indigos äkta ursprung, och ta denna fantastiska tvåsitsiga roadster in i framtiden.

Sköna hösthälsningar, Katarina
Vi hälsar Katarina välkommen i styrelsen och vi ser fram mot att få ta del av ditt gedigna kunnande och din entusiasm!
Kåge Schildt

Nya medlemmar i klubben

Välkommen Hans och Birgitta Werner som köpt Lusitano nummer 5.

Såhär skrev Hans efter att ha fått klubbens välkomstbrev;
Tack för inbjudan till medlemskap till Indigoklubben vilket vi gärna tackar ja till. Vi har köpt Lusitano, bil nr 5 som levererades den 27 maj 2020. Härlig upplevelse!

Vi tar gärna emot information om klubbens aktiviteter. Ska bli roligt att lära känna Indigomedlemmarna.

Årsmöte i Värnamo 2020

Av: Lars Erik Karlsson

Årsmötet 2020 var förlagt till Värnamo med Lidmalm/Eklund som arrangörer. Josefine har även bidragit med faktauppgifter till denna redovisning.

Vi var 10 bilar som deltog (trots Covi-19 pandemin).

Arrangemanget startade redan på fredag den 28 augusti med samling vid Varbergs fästning kl 15.00.

VARBERGS FÄSTNING
Har sina rötter från 1200-talet och uppfördes först som en borg/slott och utökades på 1500/1600-talet till en stark fästning, som då var en av de modernaste i Europa.

Vi startade kl 15.30 med en gemensam avfärd mot Grimetons Radiostation.

GRIMETON RADIOSTATION
Radiostationen i Grimeton uppfördes i början av 1920-talet som en del i ett världsomspännande nätverk av radiosändare. Den är ett välbevarat exempel på ett telekommunikationscentrum som användes för att bibehålla täta kontakter med omvärlden. Idag används inte anläggningen regelbundet, men utrustningen hålls fortfarande i fungerande skick.

Anläggningen är unik genom att vara det enda bevarande exemplet på en sändningsstation som fungerar med hjälp av en Alexandersonalternator. Grimeton radiostation fungerar därmed som ett minne över begynnelsen av en ny kommunikationsera som snabbt krympte de internationella avstånden. Grimeton radiostation utsågs av Unesco till världsarv 2004.

Väl framme på Grimeton Radiostation möttes vi av en guide som skulle visa oss och berätta om radiostationens historia och visa de olika fantastiska maskiner som är föregångaren till våra små mobiltelefoner idag som mer är att betrakta som datorer.
Guiden var fantastiskt engagerad och kunnig både historiskt och tekniskt. Det är helt fantastiskt att en radiostation som är 100 år gammal, fortfarande är i funktion och trots den makalösa utvecklingen som varit, så kan man fortfarande använda samma typ av radiokommunikation.

ÄSTAD VINGÅRD
Ästad är Hallands största vingård, matglädje och förstklassigt vin är några av grundpelarna. På Ästad Vingård skapas rätterna av svenska råvaror och de får gärna vara handplockade från odlare i trakten. På Ärsta vingård finns förutom vingården
även hotell- och restaurangverksamhet samt även ”sinnenas spa”, där bastun ligger under vattenytan med undervattenutsikt, spännande. Vi anlände till Ästad senare på eftermiddagen och fick tyvärr inte möjlighet att uppleva vad gården har att erbjuda, men det gav mersmak.

Vi samlades i foajén till restaurangen vid 19-tiden, där det serverades en välkomstdrink och efter en stunds mingel var det dags att äntra restaurangen, där det serverades en 3-rätters middag som var mycket god, med specialmeny för den yngre generationen.

Efter en god nattsömn och en god frukost som erbjöd det mesta, var det dags att samlas för avfärd mot Toftaholm Herrgård.

Det blev en som vanligt väldigt fin ”Indigoväg” genom Åkulla bokskogar och längs vackra sjöar med lite trafik, så det gick lätt att hålla ihop ”gänget”.

Det är också helt fantastiskt att det finns entusiaster som till och med ställer sig ute i skogen och visar sin uppskattning till Indigoklubben när vi kommer.

ÅKULLA BOKSKOGAR
Åkulla bokskogar är ett femtio kvadratkilometer stort naturområde som ligger i det inre av Halland i den triangel som Varberg, Falkenberg och Ullared bildar. Inom området finns ett stort antal sjöar och många naturreservat. I dag anses det vara ett av Sveriges främsta bokskogsområden med tanke på den rikedom av ovanliga och hotade arter som finns där.

Första stoppet blev Hyltenäs Kulle som även kallas Seatons kulle efter mannen som byggde sitt slott på kullen. På en udde mellan Östra och Västra Öresjön höjer sig den mytomspunna Hyltenäs kulle över omgivningen. Kullen är ett omtyckt och lättillgängligt utflyktsmål. Från kullens topp har man vidsträckt utsikt över det omgivande landskapet.

Det som gjort området särskilt känt är det märkliga jaktslott som köpmannen George Seaton lät bygga på kullens krön under åren 1915–1918. Förutom den väldiga byggnaden lät byggherren anlägga en trädgård med sten-balustrader, fontäner och exotiska träd och buskar. Slottet var dyrbart och smakfullt inrett och här hölls ofta storslagna fester. Den glansfulla tiden blev dock kort. I december 1923 bröt elden ut och på några timmar var hela slottet övertänt. Idag återstår endast grunden från denna byggnad.

Lika välplanerat som vanligt, blev det en fikapaus under bar himmel och med den fantastiska utsikt som Hyltenäs kulle erbjuder.

Efter fikapaus var det dags att ”dra vidare” mot Bynanders motormuseum i Svenljunga. Det blev ytterligare ”goa” Indigovägar genom ett fantastiskt vackert landskap. Det var fortsatt lite trafik, så vi kunde ”hålla ihop gänget” mycket bra.

BYNANDERS MOTORMUSEUM, SVENLJUNGA
Bynanders Motormuseum är ett utav Västsveriges mest moderna bilmuseum och ett måste att besöka för den motorintresserade (Indigoklubben).

Här hittar ni delar av Göran “Gekås” Karlsson
före detta samling men också pärlor från Per Bynanders egna samling. Motormuseet har ca 66
bilar och över 200 mopeder / motorcyklar, radioapparater samt en samling från gammal lanthandel.

Det finns ett stort utbud av fordon från sekelskiftet fram till modern tid. Det finns såväl vanliga bruksfordon som fantastiska utställningsfordon.

Efter ca 1,5 timmas besök på museet inklusive en lätt lunch var det dags att dra vidare. Nu var det dags att ”styra kosan” mot Hylténs & Gåröströms Industrimuseum, Gnosjö. Ännu fler härliga vägar, med fantastisk natur, där vi fick ”använda ratten” mycket och efter drygt 1 timma var vi framme på industrimuseet.

HYLTÉNS & GÅRÖSTRÖMS INDUSTRIMUSEUM, GNOSJÖ
Väl framme på museet togs vi om hand av tre gentlemän som skulle guida oss genom Museet. Vi delades upp i tre grupper för att lokalerna var bitvis ganska små samt att det är svårt att hålla ihop större grupper när man bl.a. skall visa maskiner i drift och hålla säkerhetsavstånd. Många av maskinerna är fortfarande i drift.

Det är ett levande museum där vattenhjulen fortfarande snurrar och ger elektricitet till de gamla maskinerna, precis som förr i tiden. Det finns bland annat två kvarnar, en smedja och Gnosjös första automatmaskin tillverkad 1881. Där finns tråddragning och tillverkning av kruköron, vispar, musfällor, betsel, hårnålar, säkerhetsnålar, kakformar, räfsor, siktar och
hönsglasögon.

J E Hylténs Metallvarufabrik var verksam mellan 1874 och 1974. Ett besök på Hylténs industrimuseum är som att träda in i en metallfabrik, där tiden stått still i 80 år. Det är ett levande museum som visas av kunniga guider.

Hylténs industrimuseum är en intakt bevarad metallindustri med maskiner, verktyg, kontor med mera i drift. Det finns till och med kvar ett lager med varor, redo att skeppas i väg. I verkstaden arbetar maskinerna med remdrift och elektriciteten kommer från ett eget över 100 år gammalt vattenkraftverk. Vi fick bl.a se hur det gick till när man tillverkade spikar, synålar mm i början av 1900-talet.

Viss verksamhet pågår än idag av ett antal entusiaster som jobbar ideellt med att underhålla maskiner och hålla igång viss tillverkning. Det finns även försäljning av produkter tillverkade på gammalt vis.

Gåröströms industrimuseum i Gnosjö, där renoveras och körs maskiner som speglar 1900-talets mekanisering och automatisering av Gnosjöindustrin. Tyngdpunkten ligger på metallbearbetning med ett maskinellt tråddrageri, automatiska trådbearbetningsmaskiner, automatsvarvar, hydraul-, skruv- och excenterpressar med mera. Flera av maskinerna är tillverkade i Gnosjöregionen. Museets syfte är att visa maskinerna i drift. Därför består det viktigaste arbetet på museet
i att renovera, underhålla och köra museets maskinpark.

Efter besöket på Hylténs & Gåröströms Industrimuseum, Gnosjö var det dags att ”dra” mot Toftaholm Herrgård. Även denna sträcka blev en härlig åktur, även om regnmolnen hängde tungt över oss. Vi fick lite regn på oss också, men så länge man kör kommer det nästan inte in något i bilarna även om man kör nedcabbat, dock regnade det extra mycket när vi svängde in till Toftaholm Herrgård och då kunde vi inte köra så fort, så då blev det lite blött i de bilar som inte hade cabben uppe, men vad gör lite regn ? kan t.o.m. vara uppfriskande.

TOFTAHOLM HERRGÅRD
Toftaholm Herrgård ligger i Vittaryd nästan mitt emellan Värnamo och Ljungby och har en drygt sexhundraårig historia. Historien börjar år 1389 då Jöns Skötta köpte Toftaholm. Jöns blev adlad och fick namnet Stenbock. På Stenhusholmen kan man se ruinen efter den borg som han lät uppföra. Den äldsta bevarade byggnaden på Toftaholm är det gamla Värdshuset Gyllene Abborren som är från år 1640. Södra flygeln kallas ”Katarina Stenbocks flygel”. Den är troligen från tidigt 1700-tal. Norra flygeln kallas ”Gustav Adolfs flygel” efter att Kung Gustav Adolf övernattat här med sina mannar när han skulle ner och slåss med danskarna. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes 1871. Den ersatte den tidigare huvudbyggnaden som förstördes i en stor brand i mitten av 1800-talet. Vi anlände Toftaholm Herrgård vid 17-tiden och efter lite tid för vila, uppfräschning och klädbyte var det dags att träffas för årsmötet.

Vi startade med en välkomstdrink i foajén och därefter det sedvanliga årsmötet, där ordförande Kåge Schildt hälsade alla hjärtligt välkomna.

Efter ett väl genomfört årsmöte var det dags för den sedvanliga middagen som var en mycket god 3-rätters meny och de flesta verkar mycket nöjda.

Efter en mycket trevlig kväll var det dags för ”John Blund” och efter en god natts sömn, var det dags för frukost, som var mycket god och riklig.

Nu återstår endast att tacka arrangörerna för en väldigt trevlig och mycket väl genomförd utflykt och årsmöte, innan vi drar vidare till respektive hemort

Nya kepsar

Klubbens nya kepsar är nu färdiga och levererade. Finns i färgerna blått, svart och burgundy och med brodyr på sidan.

Kostnad 200.-/st samt portokostnad 50.- om du vill ha dom hemskickade. Beställ på kage@indigoklubben.se

Betala till Indigoklubben BG 672 – 9883. Kommer ni till årsmötet och vill ha dom levererade  – meddela Kåge så får dom åka Indigo dit!

Fyra Indigo vid sjön Trehörningen i Huddinge

Fyra Indigo samlade för en spontan träff!

Så blev det faktiskt en julidag i år och det sker kanske inte varje dag men anledningen är inte så märkvärdig ändå:

  • Vår son Håkan med familj bor just där.
  • Våra goda vänner och Indigoägare Gunnar och Mette Rantzow bor rakt över gatan.
  • Lars Crammer ville gärna ha en MHRF-försäkring så då passade vi på att göra en besiktning av hans bil.
  • För Bengt Andersson var det likadant – besiktning för MHRF-försäkringen.

Alltså bestämde vi oss för en improviserad Indigoträff kombinerad med besiktning. I ett väder med ömsom sol och regn varannan timme lyckades vi ändå pricka rätt och allt genomfördes utan paraply även om Bengt hade cabben uppe för säkerhets skull. För både Bengt och Lars sjönk försäkringspremien från 5-6000.- till cirka 1500.- per år tack vare MHRF-försäkringen!

Återbetalningen från MHRF till klubben täcker dessutom en hel del av medlemsavgiften till MHRF
– kan det bli särskilt mycket bättre?

Läs mer om försäkringen hos MHRF

En tur runt Bolmen

Vad göra i dessa Coronastiska tider?

Jovisst våra vänner Anna-Maria och Ingmar var också trötta på hemmasittandet så vi beslöt att ta Kristi Flygare till en
gemensam utflykt norrut över Hallandsåsen Vilket innebär att vi även ger oss utanför riktnummerområdet – nu är vi på djupt
och riktigt okänt vatten…


  • Fika innan vi ger oss över passet vid Hallandsåsen
  • Indigoprofilerat fikabord är ett givet inslag på resan
  • Tiraholms fisk vid Bolmens västra kant är väl värt ett besök
  • Restaurangen med bra utemiljö i Coronatider
  • Bara glada miner när god mat serveras
  • Regnbåge Fish & Chip – gjord som friterad regnbåge med pommes och remouladsås

Ombord på Bolmia – nu blir det kryssning över Bolmens vatten. Tur att vi just ätit lunch för det var
ganska begränsat med faciliteter på denna färja, vi hittade varken restaurang eller tax-free shop!

Hemåt på fina vägar på Bolmens östra sida efter en perfekt dagsutflykt som vi gärna rekommenderar. Har du/ni några bilder och lite text från någon Indigoutfärd eller annat kul så sänd gärna över det! Vi behöver lite material nu när vi inte kan göra några reportage från sommarens aktiviteter.

Tjolöholm

Här hade vi tänkt det skulle finnas ett trevligt reportage från Tjolöholm och Indigoklubbens deltagande där. Nu vet vi hur det blev med det och vi får ta det nästa år istället. Många andra av våra planerade evenemang är också flyttade men inte Indigoklubbens årsmöte – vi hoppas innerligt att vi ska kunna genomföra det som planerat

Inget är sig likt denna våren!

Pandemi, inställt, flyttat ett år framåt är ord som vi dagligen läser i tidningar och hör på TV. För Indigoklubbens del innebär det att en del av våra planerade arrangemang har flyttats till 2021 – så vi vet vad vi har att se fram mot!

Indigoklubbens årsmöte
11 bilar är anmälda hittills och ni som inte anmält er men tänker att komma måste anmäla er omgående för att vi ska ha möjlighet att hålla kvar rummen. Micael och Peter har verkligen lagt ner stort jobb och gjort ett intressant program .

Läs mer om årsmötet

Erik Karlsson
Till minne av vår medlem Erik Karlsson i Uddevalla har styrelsen beslutat att sätta i ett belopp till Barncancerfonden för att hedra minnet av Erik.

Ur Wikipedia
En pandemi (av grekiska pandemias, ”hela folket”), förr farsot, är en epidemi som får spridning över stora delar av världen och drabbar många individer. Begreppet används även epidemier som drabbar jordbruket, där boskap, grödor, fiskar, träd eller andra organismer smittas.

Socialstyrelsen har definierat pandemi enligt följande:  En pandemi är när en infektionssjukdom sprids över stora delar av världen och drabbar en stor andel av befolkningen i varje land. Drabbas bara ett enskilt land talar man istället om en epidemi.

Erik Karlsson

Vår medlem Erik Karlsson avled hastigt den 16 mars i år.

Erik som haft sin Indigo sedan 2002 var en fin representant för Indigo och beskrev gärna bilens egenskaper och formgivning på ett mycket engagerat sätt. Som gammal Volvoman hade Erik också ett gediget kunnande om bilen vilket han gärna delade med sig av.

I klubbens olika aktiviterer och årsmöte var alltid Erik och hans Kethy givna inslag – alltid lättsamma och trevliga att umgås med. Vi tänker naturligtvis på Kethy och Eriks familj i dessa dagar men vi kan också tillåta oss att tänka tillbaks på alla de fina stunder vi haft tillsammans med Erik och Kethy.

Vår klubb har inte bara förlorat en värdefull medlem utan även en fin gentleman.
//Kåge Schildt

“Svenskar kan!!

En artikel från 1997 i tidningen Automobil om Indigo med underrubriken “Svenskar kan”.
Ha en stunds trevlig läsning!

Artikel från Sportivo

Genom vårt samarbete med Torbjörn von Braun på Von Braun Sportscars har vi fått tillgång till en trevlig artikel som på ett fint sätt beskriver Indigons återuppståndelse efter nästan tjugo år och samtidigt en fin hyllning till Bengt Lidmalm.

Vallåkraträffen och Lergökarallyt 15-16 augusti

Vallåkraträffen och Lergökarallyt.

På lördagen kör vi Lergökarallyt som startar i Ängelholm och har målgång på Vallåkraträffen vid Landskrona. Under lördagskvällen gör vi en gemensam Indigoaktivitet. Övernattning förslagsvis på Vallhall Park Hotel.

Söndagen är vi åter på Vallåkraträffen  innan vi beger oss hemåt.

Anmälan till Lergöksrallyt sker på knappen nedan.

Anmälan till Lergökarallyt

Resa med Indigon till Monza Formel 1 GP.

Jan Sundell, Arvika har tillsammans med vänner gjort en resa med Indigon till Monza Formel 1 GP hösten 2019 och nedan är Jans reseberättelse.

Vi är några värmlandsgubbar som har ett stort intresse för sportbilar och försöker att minst en gång per år göra en gemensam resa och 2019 fick vi idén att besöka Monza GP formel 1 i Italien. Vi blev 3 bilar en Indigo nr 12 byggd i Arvika modifierad med en 3 liters dubbelturbo motor med intercooler utrustad med insprutning från Trollspeed ca 300 bhp och även nytt bromssystem från Brembo. Det man kan sakna lite efter motorbyte är ljudet, det blir blekare i en turbo men för övrigt är det bara fördelar.

En Ferrari 812 Superfast V12 sugmotor på 800 bhp samt en Ferrari California Turbo 570 bhp, så nära 1700 bhp tillsammans så effektmässigt finns det att ta av.

Vi samlades kl 12,00 den 2 september på Rastplatsen för information om Åmål väster om Åmål. Solen sken och det var ett perfekt väder för att åka öppet så början på resan var alldeles ypperlig men det visade sig snart att så skulle de inte vara länge till tyvärr.

Första stoppet blev Rasta i Brålanda för inköp av silver tejp och tejpa fast vindskyddet mellan störtbågar på Indigon.

Vi hade bestämt att ta första övernattningen i Köge söder om Köpenhamn så det blev bara en transport mot Köge som vi valt för att inte behöva fastna i morgontrafiken runt Köpenhamn. Det fungerade med vädret på vår sida ned till Hallandsåsen då kom regnvädret (trevligt att ladda som bara faen upp för Hallandsåsen) in på bensinstation i Ängelholm under tak och börja med plocke pinn Indigo cabben. Tyvärr så hade Cab luckan gått i baklås men med en del fula ord om
konstruktionen samt lirkande fick vi till slut upp luckan och på med Cabben. Detta var första tankningen efter start och vi kunde konstatera att alla 3 bilarna drog nästan exakt lika mycket bränsle per mil.!!

Det är faktiskt lite häftigt att som värmlänning från stora skogarna, köra över bron till Danmark och vidare till hotell Niels Juel i Köge, hotel med superbra parkering och utmärkt frukost. Vi avslutade kvällen på Hamnkrogen med stora danska öl och Hackeböff avslutat med dansk osttallrik.

Tyvärr började dag 2 med samma usla väder som kvällen innan regn och storm, det visade sig att cabben på vår Indigo inte varit helt tät under natten, så vi fick användning av våra stora frottéhanddukar vilket vi lärt oss från tidigare resor med bilen.

Vi hade bestämt att ta färjan från Gedser i Danmark över till Rostock Tyskland för att övernatta i Berlin, jag missade att kolla avgångstider för färjan vilket innebar att vi kom något för sent och fick sitta på färjeparkeringen i 1,5 timme med skyfall och storm väder och vänta. Det var mycket gott att få komma på färjan ta en kaffe och tina upp.

Transporten genom Tyskland är som alltid lite så där, vi lyckades också missa infarten mot vårt hotell så det blev en sight seeing genom centrala Berlin på 1 timme extra innan vi fann hotellet. Hotell Pestana Berlin Tiergarten kan rekommenderas, men saknar dock parkering. Berlin är en häftig stad svårt att förstå att det är bara 75 år sedan det pågick fullt krig och nästan på hela staden var jämnad med marken. Vi gjorde en riktigt långpromenad genom centrum och valde en italiensk restaurang av alla i Berlin!!

Dag 3 den 4 ;e september i Berlin började med solsken och vackert väder så vi beslutade åka öppet när vi cabbat ned Indigon så gick inte cabbluckan att stänga men det löste vi med att prata med en rörmokare som gjorde service utanför hotellet och fick ståltråd så vi kunde hålla ned luckan vi upptäckte också att bromskontakten låg på hela tiden med bromsljus men det fick bero.

Vi fick en fin körning ned till Munchen inte allt för mycket vägarbeten , vi fick tillfälle att prova vad Superfasten kunde prestera de passerade 300 km/tim är man bilnörd så är det mäktigt, soundet i en V12 runt 8000 rpm är musik som ingen kan komponera bättre än gubbarna i Maranello. På en vägkrog där vi stannat för en fika träffade vi på ett gäng engelsmän i sina engelska sport bilar som skulle göra 10 länder på 5 dagar ,senare möte vi några av dem uppe i Dolomiterna. Där kan man prata om entusiaster som måste kunna skruva.

Vi hade bokat hotell Leonardo Munchen City Center också bra hotell med parkering i källaren, här fick vi nu
möjlighet att fixa cabb luckan samt att vi fick plocka ur glödlampor för bromsljuset så att vi inte blev tomma på batteri för morgon resan.
Självklart så drog vi iväg till Hofbrauhaus ett måste i Munchen med Tyroler musik och jätte wienersnitsel, öl i stora stop och helt otroligt med glada människor.

Dag 4 nu börjar den efterlängtade delen av körningen upp i Alperna vi tog E45 efter Innsbruck vidare på väg E66 mot Bruneck svänger av på 244 upp i bergen. Solen skiner och knallblå himmel åker hela dagen nedcabbat ,lyckas till och med finna en manuell handtvätt för bilar så att vi kan få av skiten från första dagarna känns bra för en tvättgubbe som mej, underbart med rena fordon. Vi kör som besatta upp till Cortina där vinter olympiaden kommer att vara istället för Sverige som alternativ. Tyrolerwienersnitsel på en superfin vägkrog sitter på uteserveringen i solen, kan inte bli mycket bättre.

Känslan med en motorstark bil uppför bergsvägarna är fantastisk att uppleva, för att inte nämna ljudupplevelsen på låga växlar och fullt spjäll i tunnlarna( kanske löjligt men fint). Kan också nämna att vi bytlånade bilar mellan oss under dagen och kunde då konstatera att man manuellt fick ställa in ratten på en Superfast. Här möte vi också några av våra engelska vänner igen på väg ner.

Vi hade bokat hotell Chalet Elisabeth i Val Gardena, Dolomiterna ett hotell där jag tidigare bott. Ett familjehotell byggt helt i trä av far och son, superfint med bland annat egen bastu i de flesta rummen. Här stod kalla öl och väntade blev serverade innan vi ens checkat in.

Hotell chefen Sabine ett under av service. Hotellet kan rekommenderas och det finns parkering under tak.

Kvällens middag avnjöts på en äkta Tyrolerrestaurang med Knödel, osttallrik och italienskt rödvin serverade av svenska Angelica från Borås har varit bosatt i Dolomiterna flera år. Fredag 6:e september dag 5 var vi inbjudna som VIP gäster till fabriksvisning av Ferarri i Maranello kl 14.30 något över det vanliga för oss värmlänningar. Började dagen med att vi fick besöka en serviceverkstad för att köpa glödlampor till bromsljuset på Indigon. Vi fick också ordning på bromskontakten.

Tyvärr var inte vädret med oss utan det regnade som spö i backen , hela vägen ned till Manarello. Väl nere i Maranello så slutade det att regna. Tog lunch på samma ställe där Enzo Ferrari brukade äta.

Fabriks besök på Ferrari är något utav det mest imponerade man kan få uppleva som bilnörd. Här sätts det ihop ca 6000 exklusiva bilar/år, denna fabrik måste vara något utav det mest fantastiska som finns.

Man kan känna bara på atmosfären att det är mycket stolta bilbyggare. Vi fick också besöka F1 avdelningen, där satt flera hundra personer och bara tog fram teknik för att vinna F1 lopp. På väg ut från F1 avdelningen passerar vi ett garage med säkert 30-40 F1 bilar i olika ålder. På min fråga om vad de har dessa bilar till blir svaret ” F1 Clienti Programme” att de ägs av privatpersoner som någon gång då och då kommer till Maranello och kör på Ferraris egen bana Fiorano Circuit, det finns pengar för exklusiva lekar. Vi blev också skjutsade till Ferraris eget museum här finns deras egen historia väl dokumenterad. Som tack för besöket fick vi 20% rabatt i Ferraris egen affär även med rabatt så är det urdyrt att handla där blev ändock köpsugen. Köpte ett par super fina Ferrari jeans.. Men hur som helst en upplevelse för livet. Vi skulle vidare mot Milano för tidsträningen på lördag inför Monza GP.Nu hade det börja regna och vissa skurar kom så vi hade svårt att se vägbanan så det blev en långsam tur upp till Milano. Vi kom dit sent på kvällen.

Vi var bokade i ett parkerings hus som naturligtvis var stängt för kvällen när vi anlände, men parkeringsbolaget fick dit troligen Milanos största original som skulle hjälpa oss ned i garaget vilket visade sig vara fullbelagt, inga problem för originalet han började köra runt där nere med AMG merca, Range Rover mm och det slutade med att vi kunde backa in våra bilar längst in på bästa platser. Kvittot vi fick för att kunna hämta ut våra bilar är en annan historia.

Vi har lärt oss efter många besök på Monza att ta tåget upp till banan och har därför funnit ett mycket bra boende i Milano bara några kvarter från järnvägsstation. Residence Pian Della Nave utmärkt och prisvärt hotell dock ingen frukost men det finns en fik runt hörnet. I kvarteren runt hotellet finns det flera familjerestauranger och det är ofta de som har bästa italienska köket.

Lördag dag 6 och tidskval för Fi på Monza. På väg till järnvägsstation finns ett kafé stajlat med F 1 flaggor perfekt början på dagen med starkt kaffe och prosciuttomacka för sedan ställa sig i kön för biljettautomaten och tågbiljett, dessa djävla automater för allting nu i den digitala världen, det tar evigheter innan biljetter kommer ut ur faenskapet. Man måste också komma ihåg att det skall inkludera busstransport från station i Monza till banan. Köper för lördag och söndag.

Monza är den snabbaste banan i F1 kalendern har också en lång racing historia och massor med Ferrari tifosi svårt att beskriva det bör upplevas. Tyvärr var det här Ronnie Petterson förolyckades. Ferrari tar för ovanlighetens skull pole med Charles Leclerc. Fullständigt lyckorus för alla tifosi. Tillbaka i Milano går vi till en kvarters krog som vi besökt tidigare här tar en middag 2-3 timmar. Maten är magnifik.

Dag 7 Söndag 8 september Monza GP. Tar kaffe på kafét upp till järnvägsstation. Obeskrivlig trängsel på tåget och bussar ut till banan man undrar ibland vad faen man gett sig in på men framme på banan är allt glömt man bara insuper atmosfären runt denna racing dome. Vi har Grand Stand platser framför startplattan och depåer med stor bildskärm framför näsan. Kan inte bli bättre. Allt är fullsatt över 100 000 åskådare ,30 min kö in till toaletter innebär att skogsparti runt banan används. Nöden har ingen lag heter det. Idiotiskt system för att köpa mat och dricka en lång kö för att betala färgad polett för dricka en annan färg för mat och ny kö för att hämta dricka ytterligare en kö för att hämta maten är man 3 personer fungerar det hyggligt men ensam tar det evigheter, där har italienarna mycket att lära om möjligt?…..

Stor fest Charles Leclerc vinner med Ferrari inför sina trogna Tifosi, vi köar för buss och tåg tillbaka mot Milano. Beslutar ta en taxi ned till centrum. Kostar på oss en brakmiddag i Gallerian kan varmt rekommenderas om man inte bryr sig om kostnaden. Häftigt firande för Ferraris seger.

Måndag dag 8 påbörjas hemresan med att vi skulle få ut våra bilar ur parkeringsgaraget, som nämnts tidigare blev vi placerade längst in i garaget men nu var chefen själv där så det löste sig smidigt. Ta sig ut ur Milano i morgonens rusningstid är inte helt problemfritt om man missar en avfart så det hände att vi kom ifrån varandra men återförenades på ett matställe i Como. På gränsen till Schweiz träffade vi ett gäng engelsmän från engelska porsche klubben som också varit på GP de skulle vidare mot England så de hade inte som vi bestämt att åka över St Gotthard passet där missade de något.

Vi svängde av upp över St Gotthard helt otroligt vackert men kallt i öppen bil det var snöplogkanter högst upp och temperatur på 0. På väg ned från passet fann vi ett fik och på skoj beställde vi korv med bröd och kaffe, tro det eller ej vi fick kanske inte riktigt som vi är vana hemma men ändock. När vi satt där med våran korv så kommer det 3 Jaguarbilar från England på väg hem så det blev en fin bilpark utanför fiket.

Transportsträcka genom Tyskland upp till Kassel. Kan konstatera att över 160 km/tim vill inte cabben på Indigon vara med längre så då är det bara att slå av. Vi fann ett bra hotell i Kassel och för ovanlighetens skull så blev det Wienersnitsel med tysk öl.

Tisdag 10 :e september dag 9. Transport genom Tyskland, färja till Danmark och broförbindelsen till Sverige. Regnväder av det grövsta efter Hallandsåsen, tog in på hotell i Göteborg. När viskulle köra till parkerings huset lyckades vi med att köra mot enkelriktningen i Göteborg men det redde ut sig. Vi fick en fin avslutningsmiddag i Göteborg. Transporten genom Tyskland är alltid en pina inget att se framemot det blir bara sämre och sämre.

Dag 10 Onsdag hemma i Värmland igen. Totalt 455 mil

Inbjudan till Öland Cab Tour 6 juni 2020 i Borgholm

Öppet för alla Cabriolet/ Targabilar av Europeiskt ursprung.

Ett evenemang för er som vill njuta av de natursköna småvägarna, när Öland är som vackrast.

OBS!
Begränsat antal deltagare – Bokningscentralen öppnar den 17/1 2020 och håller öppet så länge det finns platser.

Under ¨rallyt¨ gör vi några stopp, svarar på några enkla frågor och kroppkake-lunchar i det gröna. Ta gärna med en picnicfilt.

Incheckning och morgonfika på Borgholms torg kl. 08.00-10.00 ¨Rallyt¨ startar kl. 11.00. Sträckan är ca 10 mil och vi beräknar vara åter på Borgholms torg för lite fika och prisutdelning ca kl. 16.00.

Konferencier: Hela Sveriges motorjournalist Johannes Gardelöf.

Kl. 19.00 Gemensam avslutningsmiddag på Strand Hotell. Vår Konferencier Johannes Gardelöf är inte bara starter och speaker för touren, han kommer säkert med något intressant motorkåseri under kvällen.

För ytterligare information: Se hemsidan www.olandcabtour.se eller ring Gert tel. 070 5917135

Anmälningsavgift
200:-/bil. Lunch 100:-/pers. 2 rätters middag 2 glas vin/öl kaffe med liten kaka 525:-/pers.
Anmäl dig redan i dag via vår hemsida www.olandcabtour.se och ange vad du vill vara med på.

Tips till övernattare
Kapelludden Camping (stugor & Camping) tel. 0485-560770
Strand Hotell 0485-888 88
Hotell Borgholm 0485-770 60
Dr. Victorias hotell & vilohem 0485-100 25
Villa Sol B/B 073 5782747
Villa Ingrid B/B 0485-10923
Gamla Televerket B/B 070 3472561

Förändringar på Indigo 36

Lars-Erik Karlsson (Indigo nr 36) har under flera år gjort en hel del förändringar på sin bil och vi låter Lars-Erik berätta om resultaten nedan:

BAKVÄXEL:
På Tjolöholm 2018 tipsade Bengt Lidmalm mig om att det gick att ändra utväxlingen i bakaxeln från originalet 3,74:1 till 3,31:1.

Bengt hade kollat upp att det fanns nya drev med utväxling 3,31:1 att köpa hos Sellholm Tuning AB i Köping. När det började bli dags att ställa in bilen för vinterförvaring, var det dags att planera vinterjobbet och jag beställde en komplett sats för totalt 7750 kr inkl moms. Jag fick tag i en specialist på växellådor, som kunde åta sig jobbet att byta dreven (det är tydligen ganska ”bökigt” att shimsa upp). Efter ett par dagar kunde jag hämta ”klumpen” och montera tillbaka.

Det är enligt uppgift viktigt att köra in dreven i början och inte köra för långa sträckor så dreven blir varma så det fick bli ett antal ”inkörningsturer” på ca 7 – 10 km.

Jag har nu hunnit köra ett antal turer på mellan 15 – 25 mil och kan konstatera att det varit värt besväret att ändra utväxlingen, vilket i princip gjort att 5:an blivit en överväxel vilket Bengt också sa att det skulle bli, tack Bengt !

Batterilådan som är specialtillverkad med lock i rostfritt

Tändstiftskåpan av rostfritt som finns att köpa från L-M-R.se

Expansionskärlet i aluminium som finns att köpa från BAP (Bad Ass Part) men som krävde lite ändringar.

Spolarvätskebehållare finns att köpa från JSPC.se

Exteriört har jag exempelvis bytt lampglas till blinkers fram och på sidan till vita glas och orange glödlampa (jag tyckte det passade bättre på min bil).

Tack Lars-Erik för ditt bidrag – kanske finns det flera Indigoägare som gärna delar med sig av sina erfarenheter – hör av dig till kage@indigoklubben.se.

Kåseri av Gunnar Elmgren

Såhär inför julen kan jag omöjligtvis undanhålla er detta underbara kåseri av Gunnar Elmgren som tyvärr lämnade oss alldeles för tidigt. Ha en stunds trevlig och tänkvärd läsning.

”En sportbil har ekerhjul nertill och rutig keps upptill”. Så skrev kåsören Red Top som under årtionden gjorde att åtminstone Dagens Nyheters läsare kunde få ett gott skratt till frukost.

Definitionen av sportbilen
Att en sportbil ska vara öppen och helst också ganska stötig är ett gammalt brittiskt ideal. Den bör heller inte vara överdrivet vattentät. Om den dessutom är svår att smörja och har två slitna SU förgasare som kräver ständig synkronisering ger detta extra stilpoäng. Viktigast är dock att suffletten ska vara svår att hantera. En riktigt sportbilssufflett ska helst handhas av en tekniskt sinnad mansperson som till sin hjälp har en kvinna som bör vara väl tränad att ta emot svårbegripliga order. Med sufflettens hjälp kan de bägge både bli vänner och ovänner, undantagsvis kan de även få ett begränsat skydd mot elementens raseri.

Kanske det är just av detta skäl som det alltid hörde till god ton i gamla tider, alltså för fyrtio -femtio år sedan, att köra öppet. Suffletten var så svår att hantera att det sällan var värt mödan.

Fler kör nedcabbat
Idag är alla begrepp ställda på huvudet. Den Miata som jag hade för tio år sedan hade en sufflett som var så lätt manövrerad att man inte ens behövde gå ur bilen för att fälla upp eller ned suffletten.

Kanske det är därför som så många idag påstår att de kör ”nedcabbat”. Hur detta går till språkligt eller tekniskt har jag ännu inte förstått. Karosstypen heter kabriolett eller cabriolet, dess tak heter sufflett. Någon fåkunnig har ur ordet cabriolet tagit fram förkortningen cab vilket betyder taxi på brittisk och amerikansk engelska.

Den gamle felfinnaren civilingenjör L-E Lennermalm, som i likhet med Red Top, ägde en gigantisk Mercedes-Benz 500K, brukade alltid säga ” den som kör nedcabbat bör se över sina fjärderfästen”. Förmodligen är den här informationen i likhet med annan kompetens inte så efterfrågad i trendnissarnas tid. Däremot finns det fortfarande stofiler från min egen generation som förstår vad jag menar…Den här frågan är kanske inte av riksintresse, snarare ett verktyg för att skilja agnarna från vetet.

Sportbil enligt NE
Alla har sin egen bild av en sportbil. Kanske till och med någon enstaka förhoppningsfull reklamman vill få oss att tro att en sportbil kan vara en liten femdörrars kombi med fyrhjuls-drift och ett utrustningspaket vars fiffiga bokstavsbeteckningar täcker in större delen av alfabetet.

För att inte gräla om denna kärnfråga väljer jag att citera den förträffliga National-encyklopedin:

Sportbil, vanlig benämning på en bil vars öppna cabrioletkaross eller låga, oftast tvåsitsiga coupékaross ger intryck av snabbhet. Många sportbilar har hög motorstyrka i förhållande till sin vikt, varför fartresurserna är goda, och deras hjulupphängning och styrning är i regel så inställda att bilen följer förarens kommandon noggrannare och snabbare än gängse familjebilar.

Vad Nationalencyklopedin glömde är att sportbilen bara har en dörr på varje sida. Helst ska den bara ha ett säte på var sida om bilens längdaxel. Är det dock alldeles nödvändigt att ha extra säten får de inte vara för stora (läs: ”inte för komfortabla”, det brittiska arvet igen). Maximalt får man alltså tala om 2+2, eller ”two plus who” som engelsmännen brukar säga om det minimala baksäte som lämpar sig bäst för mindre barn eller större portföljer.

Så finansieras sportbilen
Både sportbilen och bilsporten delar på ett faktum, nämligen att det inte är billigt. Det finns naturligtvis variationer på skalan, allt från bilar som inte kostar mer att köpa och äga än en helt vanlig familjelåda till specialdesignade exklusiva multicylindriga drömmar i aluminium och kolfiber som har en penningbrännarfaktor i klass segelbåtar m/större.

I allmänhet kostar sportbilen något mer än vad man har råd med. Trots det brukar man tråckla sig igenom äventyret ändå. Oftast handlar det inte om större uppoffringar än att sluta äta eller stänga av strömmen i bostaden under några månader.

Säkrast är dock att ha en liten förmögenhet. Hur skaffar man sig då en sådan trygghet? Även här vet den vise kåsören Red Top svaret: ”Det enklaste sättet att skapa sig en liten förmögenhet är att börja med en stor”.

Svårare än så är det alltså inte, kära vänner!
Nu vet Ni vad som krävs för att kunna ha sportbilen som livsstil.

Text: Gunnar Elmgren

Besiktningsmän/kvinnor

Tack vare medlemskapet i MHRF har klubben nu möjlighet att själva ombesörja och teckna försäkringen i MHRF. För detta behöver klubben ha någon eller några personer med god kunskap om Indigo som kan utföra besiktningen. MHRF har lovat anordna en kort utbildning för detta.

Är du intresserad så hör av dig till Kåge via mail.

Ny logo för klubben

På årsmötet i Trosa fick styrelsen tillsammans med Katarina Fellbrant uppdraget att slutföra utformningen av klubbens nya logo. Resultatet ser du här på hemsidan – behöver du loggan för något ändamål hör du av dig till Kåge via mejl.

Indigoklubben på Motorhistoriska Riksförbundets årsmöte

I samband med Motorhistoriska Riksförbundets årsstämma i Sollentuna den 19 oktober valdes Indigoklubben in i förbundet. Klubben representerades av Kåge Schildt och PeO Gälsing som också gjorde en presentation av klubben samt en kort historik om Indigo.

Det kom ett mail…

Det kom ett trevligt mail från Lars-Erik Åkersten (Atte)

Hej Kåge,
Jag fick just förnyelsen av min MHRF försäkring av Indigon. Via RHK.
1650 kr per år. Max försäkringsbelopp 16 basbelopp = 651.000 kr
Mvh Atte

Försäkring av Indigo
Vi har varit i kontakt med MHRF och fått ett mycket positivt bemötande för försäkring av våra Indigo. Vi har sökt medlemskap vilket har tillstyrkts av MHRF:s styrelse och slutligt beslut tas av årsmötet i oktober. För de som önskar teckna försäkring innan dess måste man göra detta genom annan MHRF-ansluten klubb.

Vi har fått uppgiften att en helförsäkring av Indigo kommer att kosta ca 1.500.- per år. Mer om villkoren kan du läsa på www.mhrf.se

Studiebesök på Lusitano

Lördagen 21 september var vi ett antal Indigoägare som besökte Skene och fabriken där nya Lusitano tillverkas.

Till det yttre lite anspråkslöst men så mycket intressantare invändigt.

Frank Bergkvist gjorde en intressant resumé över Lusitanos utveckling hittills.

motorer till Lusitano

35 nya motorer redo att monteras i lika många nya Lusitano.

Demo bilen i Roadsterversion

  • Karl och Kamilla Rådberg med trevliga och intresserade söner.
  • Lennart Svensson med fru hade åkt tidigt på morgonen från Åmål.
  • En avslutande lunch på Marks golfklubb – helt perfekt innan vi skiljdes åt för enskild hemresa.

Halmstad Sportscar Event • 20 juli 2019

För Indigoklubben blev det en riktigt trevlig söndag

Halmstad Sports Car Event är numera ett väl etablerat evenemang i Indigoklubbens kalender.

I strålande sommarväder deltog Lars-Erik Karlsson, Micael Lidmalm och Kåge Schildt med respektive bilar.

Som alltid var det massor av intresserade besökande och vi fick naturligtvis svara på alla frågorna om hur många som tillverkades, om bygger man nya nu och massor av andra kul frågeställningar.

Lustiano i Teknikens Värld

Teknikens Värld hade en trevlig artikel om Lusitano i numret som utkom vid midsommarhelgen.

Bra reklam och gratis marknadsföring och vi såg ju Frank Bergqvist och två Lusitano på Tjolöholm. …men var i hela friden var ni på Svenskt Sportvagnsmeeting och Halmstad Sports Car Event?
Vi saknade er!

Reportaget i Teknikens Värld >>

Vindskydd – påminnelse

Lusitano Cars har tagit fram ett mycket bra vindskydd som naturligtvis passar även Indigo, här provat på Peter Eklunds bil.

Vi kan köpa dessa av Lusitano Cars för 1.490.- inkl moms om vi beställer 8-10 stycken – lite frakt tillkommer.

Vill du beställa eller har frågor skicka till: kage@schildts.se eller 070-594 96 96.

Senast 1 juli vill vi ha din beställning

Tjolöholm • 19 maj 2019

För Indigoklubben blev det en riktigt trevlig söndag

på Tjolöholm med sex deltagande bilar med besättning.

Vädret kunde knappast varit bättre och för den intresserade fanns det ytterligare 1400 andra fordon att beskåda. Visst bygger vår klubb på mycket social samvaro med trevliga vänner och ibland känns kanske den gemensamma nämnaren kring ett fantastiskt bilmärke underordnad relationen till värdefulla klubbmedlemmar – kan det bli bättre ?

Indigo tillbaka med nytt namn

Dagens Industri, 2 maj 2019

“Vi vill bygga ett nytt varumärke från grunden och vår bil är en fighter, precis som lusitano-hästen”

säger vd:n Fran Bergqvist.

När jobbet med att återuppväcka den svenska 1990-talsracern Indigo snart är i mål blir det med ett helt nytt namn – Lusitano.

Ladda ner artikeln som pdf

Försäkring av Indigo

Vi har varit i kontakt med MHRF och fått ett mycket positivt bemötande för försäkring av våra Indigo. Vi har sökt medlemskap vilket har tillstyrkts av MHRF:s styrelse och slutligt beslut tas av årsmötet i oktober. För de som önskar teckna försäkring innan dess måste man göra detta genom annan MHRF-ansluten klubb. Vi har fått uppgiften att en helförsäkring av Indigo kommer att kosta ca 1.700.- per år. Tyvärr går det inte att försäkra nya Indigo förrän dessa blivit 10 år och då krävs dessutom att ägaren även har annan MHRF-försäkring.

Mer om villkoren kan du läsa på www.mhrf.se

vB Automotive

En ljusblå Indigo 3000 står med öppen huv.
Arbete pågår under huven.

I samband med en resa som handlade mycket om att träffa Indigoägare gjorde vi ett trevligt besök hos Frank Bergqvist på vB Automotive som bygger våra nya Indigo 3000R.

Vi – det är jag, Kåge Schildt samt Rolf Rodahl som hjälper mig mycket med skruvandet på våra Indigo.

Alla prov och certifieringar är klara sen början av december så nu pågår byggandet av de nya kundbilarna i Signatur Series 3000R för fullt.

Två bilar, en röd och en blå skall vara leveransklara inom en månad till engagerade och förväntansfulla beställare. Ytterligare sex bilar är beställda och skall påbörjas strax därefter.

I och med detta hoppas vi att proppen lossnat och att man nu kan gå från ett startupstadium till ett mer försäljnings- och produktionsorienterat arbete som är viktigast av allt.

För att säkra den närmsta framtiden så har vB Automotive lyckats hitta 35 nya motorer med dubbelturbo och annat fint som man köpt in tillsammans med ett fyrtiotal växellådor.

Motorerna ger sådär 300 + hkr så det blir ett litet lyft jämfört med 1990-talets Indigo…

En hel del andra förbättrings- och utvecklingsarbeten har naturligvis hängt med som Öhlins stötdämpare, air-condition, en bättre cabb och mycket annat – men såklart, en del ska hända på 20 år!

Delar av bilar där arbete pågår.
Arbete pågår på två st bilar.

Efter att dessa komponenter konsumerats blir det till att fundera över vad Indigo skall innehålla för kraftpaket och drivlinor framöver, här gäller det att på ett försiktigt sätt ta tillvara alla bilens ursprungliga egenskaper och kvaliteter.

Vi önskar Frank och hans personal lycka till och ser fram mot flera Indigo på vägarna i framtiden.

Årsmöte med Indigoklubben 2018

Indigoklubben 20 år, 2018 – Årsmöte i Simrishamn

Ladda ner berättelsen som pdf

Årsmötet 2018 var förlagt till Simrishamn med Kåge & Els-Mari Schildt som
arrangörer. Vi var 17 bilar som deltog vilket var ett rekordstort deltagande för årsmöte som tidigare varit ca 12-14 bilar.

Att det blev så många deltagare beror troligtvis på en kombination av att det är 20-års jubileum samt ett fantastiskt fint arrangemang med väldigt intressant program. Naturligtvis hoppas vi på att det även fortsättningsvis skall bli lika många deltagare (eller fler), det är fantastiskt trevligt att träffas på detta sätt.

Arrangemanget startade redan på fredag den 24 augusti med incheckning på Hotell Maritim och Svea och vid 16.30-tiden träffades vi i källarbaren på hotell Maritim för en introduktion och kl 17.15 var det planerat en busstur till Nordic Sea Winery för fabriksbesök, vinprovning och middag.

Nordic Sea Winery är ett relativt ungt företag som startade 2008. Vineriet är en av norra Europas mest moderna vinanläggningar. På Nordic Sea Winery
produceras några av Systembolagets mest sålda och kända varumärken.
Druvorna till vinet plockas runt om i världen och jäser på satellitvinerier för att sedan skeppas till Nordic Sea Winery där vinerna förädlas, lagras och buteljeras innan de tappas på flaska eller box.

Restaurangbyggnaden har en fin design exteriört som består av en cirkulär
byggnad med träfasad och vidbyggda kvadratiska utbyggnader av mörkt tegel. Även trädgården är fint designad.

Besöket började med en introduktion i den mycket smakfullt inredda
restaurangen.

Efter introduktionen var det dags för en rundvandring med guidning i anläggningen och för att få komma in i fabriken fick alla ta på sig orange skyddskläder och ”plastpåse” på huvudet.

Nordic Sea Winery är en stor anläggning med många stora cisterner i rostfritt stål (det var förbjudet att fotografera cisternerna i byggnaden men vidstående bild visar liknande cisterner från en vindistributör i Italien som jag tog vid vår resa genom Europa 2015). Vinet i cisternerna är årets viner och lagring av vinet sker i ekfat.

Ekfaten för lagring av vinerna används endast i 5 år och därefter säljs de till såväl allmänheten som till företag för 1200 kr/st. Det finns många sätt att använda ekfaten och här är ett sätt.

Efter rundvandringen var det dags för vinprovning och middag.

På Nordic Sea Winery har man även börjat odla olika typer av vindruvor för att se om det går att odla vindruvor även i södra Sverige. De har tagit fram olika sorters vindruvor som skall vara extra tåliga för att klara vårt klimat, men det tar några år ytterligare innan man ev. kan skörda och göra vin på den egna odlingen.

Efter vinprovning och mat var det dags för återfärd.

Väl tillbaka på hotellet träffades vi i källarbaren på hotell Maritim igen, för en välkomstdrink med mingel.

Värdparet delade även ut en bärpåse med bl.a. Roadbooken för lördagens aktiviteter och naturligtvis 2 flaskor äpplemust, vad annars när man är i Kivikstrakten.

Lördagen startade med en härlig frukost på hotell Maritim och omkring kl 9 samlades alla bilarna för en tur på Österlen.

Det var en mycket väl förberedd tur som gick via Brantevik och Skillinge till Autoseum i Simrishamn. Det var en tur på 38 km genom vackert landskap och fina vägar.

Väl framme vid Autoseum, blev det ett besök på ca 1 timma. Det är en fantastisk samling av såväl bilar som motorcyklar och andra farkoster.

Autoseum ligger i en gammal fabriksbyggnad på Fabriksgatan 10 i Simrishamn. Exteriört är det inte mycket som skvallrar om innehållet. Autoseum startade i juni 2008 och utställningen rymmer ett 120-tal bilar, 80-tal motorcyklar och mopeder samt ett par flygplan, från 1800-talet till modern tid.


Där finns bland annat bilar som ägts av Zsa Zsa Gabor, Ronald Reagan och Claudia Cardinal. Autoseum inrymmer också separata utställningar om Svensk Bilsportshistoria och Stefan “Lill- Lövis” Johansson samt en modellflygutställning. Där finns även Barnens Autoseum och Mariannes Musikmuseum.

Autoseum är Simrishamns och Österlens största museum och är ett fantastiskt fint och spännande motormuseum.

Efter besöket på Autoseum drar vi vidare mot en lunch på Brösarps Gästgiveri. Vi följer den fantastiskt fina och tydliga vägbeskrivningen med såväl skyltar som avstånd mm redovisat (ett skolexempel av tydlighet) så det gick inte att missa.

Det fortsätter med fina vägar och en fantastisk natur, men många av oss blev förvånade när vägskylten Österrike dök upp, man kunde väl inte tänka sig att det skulle finnas ett Österrike på Österlen också.

Väl framme på Brösarps Gästgiveri efter ca 39 km, bjöds det på Skånsk ”Äggakaga” med lingon, smarrigt.

Efter en god måltid var det dags att dra vidare mot det Kinesiska templet Yangtorp. Det blev en resa på ca 20 km och det var en speciell upplevelse att mitt ute på landsbygden hitta ett Kinesiskt tempel.

Det var inte öppet för besökare när vi var där, så vi fick betrakta det från utsidan, men det är en fantastisk skapelse och det är en upplevelse att besöka detta byggnadsverk vilket vi inte hade fått uppleva utan Kåge:s och Els-Mari:s försorg. Man kan inte sluta att förundras över att man byggt en sådan otrolig anläggning just här.

Nu var det dags att styra kosan mot Tunby, där vi besökte konstnären Johan
Thunell.

Det blev en resa på ca 33 km och fler fantastiskt vackra vägar.

Vi samlades i trädgården där Kåge och Els-Mari ställt upp presentkartonger med ståltermosar med respektive bils tillverkningsnummer tryckt på termosarna

Indigo 3000 (ex.vis) # 36 – mycket uppskattat.

Johan Turnell har en gammal fin gård och vid infarten fanns hans ateljé med många av hans skapelser.

Konstverken består av olika små fantastiskt fina ansikte i keramik.

När man ser alla dessa skapelser där varje ansikte är unikt, förstår man hur otroligt mycket tid och engagemang som ligger bakom dessa skapelser.

När vi studerat alla fantastiska konstverk, var det dags att styra kosan ”hemåt” till Simrishamn, en tur på 20 km.

Vi var vid hotellet vid 16-tiden.

Nu var det dags att förbereda sig för årsmötet som skulle hållas kl 17.00 i hotell Maritims källarbar, där vi hade välkomstdrinken fredag kväll.

ÅRSMÖTET startade kl 17.05 med att Micael hälsade alla välkomna.

Efter genomgång av dagordningen (se protokoll från årsmötet), blev Bengt Lidmalm ombedd att berätta hela historien om INDIGO 3000 / 3000R.

Det är ju en fantastisk historia med INDIGO 3000 och när han kom in på INDIGO 3000R, berättade han om vad han vet avseende projektet och om tidplanen, som vad vi förstår har ändrats flera gånger under resans gång (inte konstigt eftersom det naturligtvis är komplicerat att bygga en bil), men det finns två körbara bilar som bland annat var med på Tjolöholm Classic Car, vilket är spännande och intressant. Skall bli intressant att följa bilens fortsatta utveckling.

Efter årsmötet var det dags för middag på hotell Maritim, en väldigt god och vällagad middag.

När det var dags att bryta upp efter middagen, var det ett drygt handfull antal personer som ville se vad Simrishamn har att erbjuda till kvällningen, och vi hittade endast en Restaurang/Pub som var öppen, och där slank vi in för lite ytterligare mingel, men det blev inte så långvarigt eftersom vi skulle köra långt dagen efter.

En ny dag som startar med en god frukost på hotell Maritim där vi tar farväl av varann och var och en ”styr kosan” vidare eller hemåt.

TILL SIST:
Vi vill ännu en gång tacka Kåge och Els-Mari för en fantastiskt trevligt genomförd 20-års träff.

Text: Lars Erik & Monica Karlsson, Bil nr 36

Tjolöholm Classic motor 2018

2018-05-20

Indigoklubben ställer som vanligt ut i samband med Tjolöholm Classic motor. 

Vi kommer att förboka ett antal platser så om ni är intresserade av att ställa ut, kontakta Micael Lidmalm via mail eller telefon enligt nedanstående uppgifter

Anders Nilssons intervju i samband med årsmötet 2017

Det är egentligen inte människorna som är medlemmar i Indigoklubben, det är bilarna!

Ladda ner intervjun som pdf

Det var något jag fick höra den sista lördagen i augusti när jag träffade Indigo Klubben vid deras lunchstopp på Orust Blommor utanför Ellös i Bohuslän. Det är klubbens årsmöte, det 19:e i ordningen, som fått de mycket aktiva och dedicerade medlemmarna att köra sina väl omhändertagna bilar till Orust och Mollösund från alla möjliga hörn av landet.

Jag frågar Lars Erik Karlsson, ledamot i klubben, vad som gjorde att de valt norra Orust som resmål för deras årsmöte:

”Det fanns flera skäl. Förutom att Bohuslän och Orust är en härlig miljö med roliga vägar, har vi varit med och invigt världens första auktoriserade Indigo 3000 verkstad – i Tegneby mellan Ellös och Varekil. Med anledning av det förlades själva årsmötet i närliggande Mollösund. Att jag dessutom personligen kände till ett perfekt lunchstopp på Orust Blommor, där Mia och Sofia serverar god och vällagad mat mitt i en handelsträdgård, och där vi fick en alldeles egen visning av deras pelargonmuseum med över 700 (!) olika varianter, gjorde inte valet sämre. Från Orust Blommor gick färden vidare till Myckleby, Orust:s exklusiva kamelfarm men många för våra breddgrader ovanliga djur som kameler, dromedarer, strutsar, alpackor, emuer mm. Det var dessutom många i sällskapet som passade på att rida kamel och det var mycket uppskattat. Hur mycket allt än kretsar kring bilar och ens egna favoritmärke, är det alltid roligt att få det där lilla extra när vi träffas. Att det fungerar är den stora uppslutningen ett bevis på.”

Det är en mycket exklusiv skara. Endast 43 chassinummer finns, och av dessa ”rullar” fortfarande 40 st och 36 av dem i Sverige.

”4 bilar gick på export, till tänkta generalagenturer i bl a Luxemburg, Nederländerna och Belgien. 2 chassinnummer har vi fått tillbaka till Sverige, men det är fortfarande 2 bilar vi inte riktigt vet var de är” – berättar Bengt Lidmalm, mannen bakom Jösse Car och Indigo 3000, när jag får möjlighet till en pratstund efter lunchen. Med vid bordet sitter 3 generationer Lidmalm, Bengt, Micael och sonsonen Sixten samt Lars Erik Karlsson och mannen som är ansvarig för den tidslösa designen, Hans Philip Zachau.

Bilkortege med Indigo bilar
”Spot the weirdo” – Det är alltid någon som skall klämma sig in mitt i!

Det var många som inte trodde att det skulle bli så mycket av Bengt Lidmalms svenska sportbilssatsningen i Arvika. Men då hade man inte räknat med det kompetenta nätverket av allt från designers och drivlineexperter till säkerhetsspecialister som Erik Skoog och Nils Bohlin. Just krocksäkerheten är normalt ett av de större problemen när man utvecklar en ny bil, men Indigon klarade testen med VG. Det är som de brukade säga i en populär TV‐show (Top Gear) – Man skall aldrig underskatta ” the men in sheds” (kluriga män i i sina verkstäder), och speciellt inte när många av dem har sina rötter inom Volvo PV som i det här fallet.

De gick från ett blankt papper till en körbar prototyp på 10,5 månader, och vidare till första kundleverans på 2,5 år från start. OK, man lånade friskt från Volvos hyllor, men mycket av chassit (framför allt framvagnen min sina pull rods), och all design stod man själv för eller tog hjälp av konsulter.

”Jag vill att du ritar mig en Super Miata” – det var kortfattat designbeställningen från Bengt Lidmalm till Hans Philip Zachau.

Två män pratar med varandra.
Bengt Lidmalm, grundaren till Indigo 3000, i samspråk med Hans Philip Zachau, som är ansvarig för design
  • Den måste vara vacker, snarare än ”hårig”, ingen Viper.
  • En Austin Healey 3000 för 2000‐talet, tidslös långlivad design
  • ”Självraggande”
  • Midja & Höfter
  • 2 st Golfbagar i bagaget
  • Lång huv, långt överhäng bak för att markera bakhjulsdrift

Resultatet blev en användbar skönhet med uttalade GT‐kvalitéer som inte skämdes när det svänger, mycket tack vare att det praktiskt taget rör sig om en mittmotorbil med avancerad racingframvagn och drivning på den delade bakaxeln. Designen tilltalar nog alla med det minsta bilintresse och många ställde sig nog frågan hur dessa svepande linjer kunde komma från samma penna som ritat volvobilar som 740/940 fram tills nu. Men design är inte allt. För att underlätta service och underhåll försåg man Indigon med en riktig ”flip‐ front”, ‐”så att man kan sitta på framhjulet och skruva” som Bengt uttryckte det.

Att äga en Indigo 3000 är en livsstil, slår man fast kring bordet. I och med att det finns så få bilar och att de flesta dessutom hitintills bara har haft en ägare, är det i det närmaste omöjligt att få tag i en bil. Den bästa chansen är att gå via klubben och ställa sig i kö. Men man ska nog vara beredd på att genomgå en ”lämplighetsanalys” innan man sätts upp i kön. Det vittnar om det fantastiska engagemang som en Indigo 3000 skapar hos sin ägare, eller ska man kanske säga dess förvaltare.

Fler Indigo bilar uppställda på en parkering utanför Orust blommor.
Uppställning utanför Orust Blommor för lunch

”Framtiden” för de ursprungliga JC Indigo 3000 satt med vid bordet och när jag frågade sonsonen (som har en del år kvar till körkort)  fanns det ingen tvekan om att det i honom fanns nästa ”förvaltare”.

Tiden gick alldeles för snabbt i detta härliga och varma sällskap och det blev dags att sätta av igen med slutmål i Mollösund. På parkeringen står 14 st JC Indigo 3000 uppställda, så många ser man på samma ställe ungefär lika ofta som en solförmörkelse. När de sedan mullrar igång en efter en för att stämma upp i en lågmäld kör, är det svårt att inte bli avundsjuk. Och inte bara för att vissa människor var så framsynta att de köpte sig en Indigo 3000 den där gången i mitten på 90‐talet. Nej, det är även den fantastiska känslan som uppstår när en större grupp människor som delar en passion sammanstrålar under avslappande former. Jag står där och funderar på om inte Indigoklubben har Sveriges härligaste medlemmar, medans de en efter en till ljudet av en 3 liter stor rak sexa (kan knappt tro att det är en volvomotor) råmar iväg som bara en rak sexa kan.

Von Braun Indigo 3000R – ytterligare en framtid!

Alla vi som av olika anledningar missade första upplagan, får nu en ny chans. vB Automotive i Skene har sedan 2014 arbetat med att ta fram en version ”2.0” av Indigo 3000 som kommer få tillägget ”R”. Mycket är samma under skalet, men skärpta myndighetskrav och högre kundförväntningar har tvingat fram en del förändringar, däribland turbomatning och drygt 300 hk jämfört med originalets 204 hk. Även en del designförändringar har vidtagits, men det faktum att Hans Philip Zachau knutits till det arbetet borgar för att den tidlösa designen till största del får leva vidare.

  • En design som håller än
  • En grön och en röd Indigo 3000
    Bengts och Hans Philips egna exemplar

Film från Myckleby i samband med årsmötet 2017

I samband med Årsmötet 2017 provade vi på kamelridning. Här är en film från när vi lämnade Myckleby Nedergård.

Stort tack till Myckleby Nedergård, kamelridning.se

Klubben Indigo 3000 var på besök med sina fina bilar på Kamelridning.se Myckleby Nedergård Orust