Nyheter

Vad är en cabriolet?

Nu har nog höstmörkret lagt täcket över flera Indigo och vi ser tillbaka på ett år ​när pandemier och annat släppt sitt grepp om många sommarevenemang.​

​Nedan får vi en förklaring av ordet cabriolet samt en mycket trevlig artikel som ​Bengt Lidmalm översänt och den handlar om utmärkelsen ”Utmärkt svensk form”​

​Artikeln är skriven av Hans-Philip Zachau som också stod för bilens exteriöra design.​

Franska bocksprång har helt sonika lånats in från kontinenten.
På sommaren ser man ofta bilar med nerfällt tak, så kallat cabbar av cabriolet alltså.​
Vad är det för ett ord egentligen – det låter ju inte särskilt svenskt?​

Såhär ligger det till:

Cabriolet hämtades in första gången på 1700-talet från franskan med betydelsen ​”lätt, tvåhjuligt åkdon på fjädrar med nerfällbar sufflett” – alltså ett fordon som hade ​fått benämningen på grund av sin ojämna och hoppande gång.​
Betydelsen är numera ” bil med mjuk, nerfällbar överdel”​

Det franska cabriolet hör samman med verbet cabrioler ´göra luft- eller bocksprång´ och ​substantivet cabriole ´luft- krumsprång som går tillbaka på det italienska capriola, ​ bocksprång; liten get; rådjurshona.​ Här ingår en böjningsform av det latinska caper ´getabock´; liksom växtnamnet ​kaprifolium ´getblad, bockblad; kanske därför att getter gärna tuggar i sig vissa kaprifoler?​

Enklare än så är det alltså inte…​

Utmärkt Svensk Form var ett svenskt designpris som belönade skickliga formgivare inom  grafik, industridesign, konsthantverk, illustration, samt textil- och klädformgivning.​

Utmärkelsen delades årligen ut mellan 1983 och 2002. Därefter har priset ersatts av ett antal  olika utmärkelser för god svensk formgivning.​

​I september 1996 erhöll Nya Perspektiv Design AB och Jösse Car AB utmärkelsen för sin design av Indigo 3000. Juryns motivering löd: ”En bakhjulsdriven bil i kompositmaterial på ett  chassi av galvaniserade stålprofiler. Ett samarbete mellan lokala entreprenörer och erfarna  bildesigners, inom vilket svensk design står för större miljömedvetenhet, högre​ säkerhetsstandard och en jordnära syn på praktisk nytta.”​

Logotyp av Hans-Christer Ericson
Skissförslag till stolar

Inom Nya Perspektiv Design stod Lasse Pettersson för den övergripande interiöra designen. Rikard Orell utvecklade Indigo-logotypen och komponenter, såsom stolsmodifiering och ratt. Han stod också bakom idéer till de läckra merchandise-produkterna, där den stora älgskinnsväskan inte bara var skogens konung. Maria Thunberg stod för Kulör-& Klädsel-utvecklingen. Denna krönte hon med färg-och textil-förslag till Bibi Lidmalms berömda ”Bärfis”. Hans Philip Zachau ansvarade för bilens exteriöra design. Detta ”de fyras gäng” hade aldrig nått så långt i sin idéutveckling om där inte funnits en producent som lyhört snappat upp designidéerna och omsatt dessa till fysisk verklighet. Tack vare Bengt Lidmalm och hans hängivna team så skapades ett stycke svensk industrihistoria som också belönades för sin form.

Datorrenderingar av exteriören

Indigoklubben – årsmöte 2022

Av Lars Erik Karlsson

Årsmötet 2022 var förlagt till Knistad Herrgård (utanför Skövde) lördag den 20 augusti, men de flesta samlades redan på fredag den 19 aug. Totalt var vi 14 bilar men någon anslöt och någon lämnade på lördagen.

Arrangör var Katarina Fellbrant och Kurt Tingdal som arrangerade en mycket intressant och trevlig sammankomst med många intressanta objekt, bilåkning på härliga ”Indigovägar”, övernattning på väldigt olika typ av hotell, men båda mycket vackra och fina. Moderna träbyggnaden Naturrum Vänerskärgården vid Läckö Slott och Knistad Herrgård med anor från 1300 talet.

Vi startade med att samlas på Kinnekulle Ring Vädret var fint och vi bjöds på fika och en mycket gedigen information om anläggningens historia och framtid av VD Torbjörn Forsell

KINNEKULLE RING

Banan stod klar 1969 och är 2 072 meter lång. Det har körts många olika typer av tävlingar på Kinnekulle under årens lopp, såsom Formel 2 Rallycross SM och EM, Folkrace olika typer av motorcykeltävlingar mm Man har även en stor utbildningsverksamhet för så väl bil som motorcykel.

I november 2019 bytte anläggningen ägare, ny ägare är Stenhaga Invest med Svante Andersson i spetsen. VD Torbjörn Forsell berättade om planerna för banans framtida utveckling och det är mycket som kommer att ske inom närmaste åren. Från Kinnekulle Ring fortsatte färden via Spikens Fiskehamn till Läckö Slott.

Läckö slott

Efter att alla bilarna parkerats på gräsmattan framför slottet var det dags att innan visningen av slottet, installera oss i hotellrummen.

Boendet var i den moderna träbyggnaden. Naturrum, Victoriahuset, som är en fantastiskt fin byggnad, där det mesta är byggt av trä (ex vis är undertaket gjort av flätade kvistar). Efter att vi installerat oss på rummen, var det dags för den guidade visningen på slottet.

Slottet började byggas på 1200 talet, men anläggningen förstördes vid en brand på 1470-talet. Nuvarande byggnad blev uppförd i början av 1500 talet. I slottet finns fantastiskt mycket konst och mycket tak och väggmålningar.

Guiden var mycket kunnig och engagerad så det blev en fantastiskt lärorik och intressant upplevelse. Efter den guidade turen fanns tid att ”skölja av dammet” efter dagens härliga biltur.

Vi träffades kl 19 00 i Naturrums foajé, där bjöds det på mingel med ”bubbel” före middagen, som bestod av en 3 rätters meny, bl a Löjrom och Gös, fantastiskt gott och en extra krydda är när man får avnjuta den i glada vänners lag.

Lördag den 20 augusti

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri


Efter en lite regnig natt och efter en god frukost var det dags att starta dagens färd, som gick via Flisbäck till Råbäcks Mekaniska Museum på Kinnekulle.

I Råbäcks hamn, precis där berget reser sig ur Vänern, ligger Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri som öppnade år 1888 och bedrevs kommersiellt fram till 1970. Idag är stenhuggeriet ett välbevarat och levande industrimuseum. Verksamheten i Stenhuggeriet bedrivs av den ideella föreningen Stenhuggeriets Vänner.

Efter en fikapaus på museegården var det dags för en guidad visning på museet.

Museet drivs alltså av en ideell förening som fortfarande driver viss verksamhet. De flesta ursprungliga maskinerna är fortfarande i bruk. Vi fick se flera av maskinerna i arbete med att bearbeta skära och slipa stora kalkstenar som bryts på Kinnekulle.

Förutom att tillverka stora kalkstensskivor som används till ex vis bänkskivor i kök, trappsteg, golvplattor mm, så är det flera i föreningen som med klubba och mejsel utformar olika figurer till såväl trädgård som till andra utsmyckningar i olika miljöer.

På stenhuggeriet var man redan i slutet av 1800 talet, mån om sina anställda och såg till att de fick en lugn plats för fika/lunch mm Man var troligtvis föregångare när det gäller att tillhandahålla ett personalrum med möjlighet att värma maten, koka kaffe mm. Det var även indraget vatten som sköttes via en manuell pump.

Efter denna mycket intressanta rundvandring i museet, var det dags att ”dra vidare” för lunch på Hellekis kök och Café i anslutning till Hellekis Säteri.

Hellekis kök

Efter en god (fisk)lunch fanns det tid för en promenad i omgivningen som är mycket vacker. Det blev även ett besök i sommarutställningen som erbjöd många vackra saker.

Efter lunchen fortsatte färden genom gamla kalkstensbrottet till Högklint och Kinnekullegården, där vi gjorde ett kort stopp för att njuta av den fantastiska utsikten och en glass.

Kinnekullegården
Kalkstensbrottet
Hajstorps slusscafé

Efter ”glasstoppet” fortsätter färden via Gössäter, Forshem, Årnäs, Björksäter, Lugnås mfl, till Hajstorps Slusscafé vid Göta kanal, där det blir eftermiddagsfika.

Efter en härlig fika i en fantastisk miljö fortsätter färden mot Knistad Herrgård.

Knistad Herrgård

Ytterligare en härlig biltur på sköna vägar förde oss till Knistad Herrgård, där man hade ordnat en egen uppställningsplats för alla Indigobilar.

Även här var intresset stort bland besökare som ställde många frågor om bilarna och dess historia.

När incheckningen var klar och tid för dusch och lite vila var avklarad, var det dags för årsmötet, som hölls i en av flygelbyggnaderna i lokalen benämnd ”Stallet”.

Ordförande Kåge Schildt hälsade alla välkomna och öppnade mötet. Den föreslagna dagordningen godkändes och valberedningens förslag på de olika posterna beslutades, för mer info se sekreteraren Peter Eklunds protokoll. Verksamhetsberättelsen för 2021 lästes upp och en stor eloge till Kåge som gör ett stort jobb med bl a infobladen en ggr/månad, alltid lika informativ och trevlig läsning.

Efter ett väl genomfört årsmöte var det dags för den sedvanliga middagen som startade med den lika sedvanliga drinken före maten.

Middagen bestod av en mycket god 3-rätters meny och de flesta verkar riktigt nöjda.

Efter middagen och lite ytterligare mingel var det dags för ”John
Blund”.

Söndag den 21 augusti

Gemensam avfärd till Forsviks slussar, där vi tog ett kort stopp på ca 15 minuter, för att därefter styra kosan mot Karlsborg och ett besök på fästningen.

Karlsborgs Fästning

Det var förbokat en guidad tur genom fästningen och det var en tur vi sent skall glömma, med krutrök, kanoner och fantastiskt äventyr.

Guideturen startar med en film som tog oss bakåt i tiden till år 1865 och hur livet på fästningen kunde ha tett sig då. Därefter tog guiden med oss ner i de mörka, underjordiska gångarna, där krutröken ligger tät, kanoner mullrar, golv skakar och råttor väser.

I Gravkaponjären finns autentiska miljöer uppbyggda. Under rundturen kom vi plötsligt hem till Förvaltare Forsberg och fick se hur han levde. Vi fick göra ett besök i guldvalvet med hundratals guldtackor för att slutligen ta del av livet på Bulta Majas krog.

Tyvärr var det fotoförbud i fästningen, men jag har funnit några bilder på nätet som jag använder.

Efter den guidade turen fick vi möjlighet att besöka fästningskyrkan som är en Garnisonskyrka som är belägen på andra våningen i Slutvärnet.

Här finns det plats för 700 personer, eftersom rikets ledning skulle kunna sammanträda här.

Kyrkan tillhör förbandet och utnyttjas för såväl gudstjänster som regementsceremonier. Kyrkorummet är byggt i nygotisk stil med koret på långväggen. Den stora ljuskronan i mitten är mycket ståtlig och består av 276 förgyllda bajonetter. I kyrkan var det tillåtet att fotografera

Efter besöket på fästningen och Garnisonskyrkan var det dags att bege oss till resans slutdestination, Granviks Herrgård för gemensam lunch.

Till sist vill vi ännu en gång tacka Kurt Katarina för en fantastiskt fin och intressant helg med såväl sköna Indigovägar som väl genomförda och mycket intressanta studieobjekt/besök.

Indigoklubbens årsmöte 2022

Här kommer lite bilder från årsmötet – en utförligare redogörelse kommer i vanlig ordning från Lars-Erik i nästa månadsbrev. Fler bilder kommer också att läggas in här på hemsidan.

Besök hos von Braun Sports Cars i Skene

Lördagen 24 september 10.30

P1800 SAINT är ett koncept där man utgår från en original P1800.

Man har stor respekt för Pelle Pettersons ursprungliga idé kring bilens formgivning och därför har huvuddelen av utvändiga grundytor originalutförande men är huvudsakligen tillverkade i kolfiber. Pelle P har varit delaktig och godkänt alla designelement tillsammans med Hans Philip Zachau. En del av Pelles ursprungliga idéer med centralt placerat avgasutsläpp, delat baksäte, hjulen längre ut i hjulhusen osv finns på SAINT.

www.P1800-saint.com finner du en del information och på facebooksidan kan du följa löpande uppdateringar.
Anmälan till kage@indigoklubben.se senast måndagen 19 september

Söderåsrallyt 11 juni 2022

Rallyt som genomfördes lördagen 11 juni blev en succé från början till slut. 180 ekipage startade från Perslund i Åstorp för att åka en slinga på 11 mil längs Skånes vackraste vägar.

Massor av åskådare längs vägen genom Kvidinge, Klippan, Perstorp, Ljungbyhed och Röstånga fick se många fina bilar passera i strålande solsken under två timmar.

Under eftermiddagen var bilarna tillbaka i Perslund där allmänheten kunde strosa omkring och  beundra bilarna samt prata med stolta bilägare.

Syftet med rallyt var att skapa ett evenemang i Åstorp och därutöver samla in pengar till Barncancerfonden och till Ukraina och när vi sammanställt slutresultatet har vi fått in:

100 000 kronor 

som oavkortat går till Barncancerfonden och Ukraina.

Mette och Gunnar Rantzow – tidigare ägare till Indigo #19 – numera låntagare av samma bil.

Tjolöholm 22 maj 2022

Text och bild Lars Erik Karlsson

Det var troligtvis rekord avseende såväl utställare (1400) som besökare. Jag har varit med sedan 2013 och har aldrig upplevt så mycket folk. Det var fortfarande mycket folk kvar sent på eftermiddagen (15 16.00).

Vi var 4 bilar varav 3 (Bengt, Micael och jag) fanns i Indigoklubbens monter och Lars Erik Åkerstens bil (FKU196) placerade sig i Sportvagnsklubben Göteborg. Det fanns flera roliga saker (förutom bilar) att titta på.

Intresset för Indigo 3000 var stort och flera frågade hur man kan få tag på en (d v s köpa). En var beredd att köpa direkt trots att jag sa att de kostar mellan 550.000 – 650.000 kr. Naturligtvis hänvisade jag till vår hemsida.

Det var väldigt trevligt att låta de som hade frågor om bilen och dess historia, att prata med upphovsmannen, vilket uppskattades mycket.

På eftermiddagen fixade Micael fram grillen och fixade goda grillkorvar med bröd.

Till sist, hade det inte varit trevligt att ha en motsvarande vimpel (eller vad det kallas) för Indigo 3000 som bl a Lotus har?

Snart årsmöte

Vi ser fram mot årsmötet 2022 och visar lite bilder från 2021 årsmöte på Baldersnäs.

Bilsport från 2006

Här är en trevlig artikel om Indigo från tidningen Bilsport  år 2006.

Försäkring av Indigo

Indigoklubben är medlem i MHRF vilket innebär att vi kan få förmånliga försäkringar för våra Indigo.

En av våra medlemmar som tecknat via MHRF berättar att premien blev 1650 kr per år och den täcker 12 basbelopp som för 2022 innebär 579 600 kr.

Vill du ha försäkringen hör du av dig till kage@indigoklubben.se
Mer om villkoren kan du läsa på www.mhrf.se

Bumpgummi problem

Lite information som kanske  kan vara nyttig – av Bengt Lidmalm

Jag hade under Dalslands-turen ett problem med min Indigo, i synnerhet med 2 personer i och last där bak och mycket soppa i tanken, däcken bak tog då i hjulhusen vid kraftiga gupp med oljud och gummidoft som resultat. Så skall det ju inte vara. 

Väl hemkommen till Hovås lyfte jag upp aktern och tog bort hjulen. Då var det uppenbart vad problemet var, inga bumpgummin kvar! De hade blivit som ett pulver vilket förklarade en liten pulverhög på garageuppfarten.

På nästa foto syns mina båda lätt begagnade bumpgummin samt ett nytt original. Det hittade jag ihop med två till i en låda märkt ”Bumpgummin”. Är ju bra att ha…..

Jag kontaktade då en gammal god vän, Göran Karlsson som varit bl a chef för chassiutveckling på Volvo PV och hans son Stefan som också jobbat där men som numera fixar chassin på Lucid Air i Kalifornien, och undrade om garantin fortfarande gällde efter 25 år och vad nu detta berodde på. Svaren kom raskt med att garantin tyvärr gått ut och att bumpgummina, som är gjorda av polyuretan, inte tål solljus. Då blir de i stället pulver…. Då är det bara att byta. Bort med hjulen och sedan är det lätt att demontera dem med en 13-nyckel.

Nya har hos Volvo detaljnummer: VO 9140 490.
Dvs om man nu har dem kvar i lager….

Innan montering måste de justeras för Indigo-bruk, nämligen såga av den översta sektionen. Dvs bara två kvar.

Studiebesök under våren hos von Braun Sports Cars

P1800 SAINT är ett koncept där man utgår från en original P1800.

Man har stor respekt för Pelle Pettersons ursprungliga idé kring bilens formgivning och därför har huvuddelen av utvändiga grundytor originalutförande men är huvudsakligen tillverkade i kolfiber. Pelle P har varit delaktig och godkänt alla designelement tillsammans med Hans Philip Zachau.

En del av Pelles ursprungliga idéer med centralt placerat avgasutsläpp, delat baksäte, hjulen längre ut i hjulhusen osv finns på SAINT.
www.P1800-saint.com finner du en del information.  

På facebooksidan kan du följa löpande  uppdateringar. https://www.facebook.com/theswedishwestcoast 

Vi återkommer med datum för besöket – kanske skjuter vi det till hösten så finns det mer intressant att titta på.

Tidiga Indigobilder

Det kom ett trevligt mail från Sven-Erik Thor. Läs texten nedan. Kanske nån mer som minns bilderna?

Hej Indigoklubben,

Städade lite bland gamla fotografier och hittade två tidiga bilder på Indigon som kanske kan komplettera ert bildarkiv/historia.

Bilderna är tagna omkring 1994 vid bilbesiktningen i Karlstad. Jag har för mig att det var vid någon typ av typbesiktning av bilen. Tyvärr fick vi inte köra bilen eftersom den inte var typad ännu och inte fick köras på allmän väg.

Synd!

Lennart hade jag samma år träffat på en längre ledarskapsutbildning i Sigtuna. Vi fann varandra och träffades några gånger när vi var på vårt sommarställe i Lundsberg i Värmland.

Finns det något mer skrivet om bilens historia än det som finns på er fina hemsida?
Hoppas bilderna kan vara av intresse.

100 oktan Dalsland

En hälsning från Bengt:

Hittade en kul bok hemma! Kan rekommenderas inte minst till klubbmedlemmarna som besökte Dalsland. 

Den är från 1998 så den kanske går att hitta.

Ny ägare till Indigo #35 f.d. Markel Anderssons bil

Vi bad därför Oddvar Susegg att berätta lite om sig själv och naturligtvis hälsar vi honom välkommen i klubben.

Da har jeg blitt eier av en Indigo 3000 og som ny medlem i klubben, skal jeg skrive litt om meg selv. Jeg bor i Steinkjer i Midt-Norge og så langt jeg vet er jeg eier av den eneste Indigo 3000 i Norge. Så langt har jeg ikke fått bilen hjem. Jeg hadde et håp om å få hentet den før vinteren satte inn for fullt men det gikk ikke. Så, hvorfor Indigo 3000?
Litt mer om det senere men for meg er ikke biler kun et transportmiddel, noe som nok gjelder de fleste bilentusiaster.

  Meg med P 1800 S og premie i Heidal

Jeg er 65 år og har holdt på med biler, og en del endre kjøretøy, så godt som hele livet. Jeg har arbeidet som lærer i videregående skole (gymnasieskolan) mesteparten av mitt yrkesaktive liv. Der har jeg drevet med opplæring av bilmekanikere og traktormekanikere og har også undervist en del i matematikk. Jeg har fagbrev som bilmekaniker og hovedfag (nå: mastergrad) i fysikk fra Universitetet i Oslo, som er grunnlaget for undervisningskompetansen. Nå er jeg pensjonist.

I oppveksten hadde vi BM Volvo traktorer så lenge de produserte traktorer. Den første bilen vi kjøpte i 1972, var en brukt Volvo Amazon hgv, så Volvo var en sentral del i oppveksten. Senere har det gått mye på Volvo i familien, men også en del andre bilmerker. I dag har jeg en Volvo 1800 S, 1966-modell, som jeg renoverte for ca. 20 år siden. Jeg gjorde det meste av arbeidet selv, inklusive renovering av bakakselen. Det eneste arbeidet jeg satte bort var lakkjobben. Den siste bilen jeg renoverte er en Volvo PV 544, 1959-modell. Jeg har også en Volvo 142 Grand Luxe, 1971-modell og en Volvo 740 GLE, 1988-modell, som begge er i urenovert originalstand. 142-en var jeg på VROM med i 2019. Dette er jo for det meste «tradisjonelle» biler, som det finnes en del av.

Kanskje det kunne være en ide å skaffe seg noe mer spesielt, som det ikke finnes alt for mange av? Volvo har ikke så veldig mange spesielle biler. Volvo C70 er ikke så veldig vanlig, så det kunne ha vært en mulighet, men kanskje noe annet? Min bror har en fin C70 som ble kjørt fram foran inngangen til Volvomuseet på VROM i 2019 og presentert litt mer inngående. For en del år siden fikk jeg høre om Indigo 3000. Da den er bygd på Volvo drivverk og med et helt annet karosseri, fant jeg ut at jeg skulle prøve å få tak i en slik bil. Etter en del kontakter med klubben og kommunikasjon med selgeren, kjøpte jeg Indigo #35. Bilen skal jeg hente til våren (april?).

Min bror, hans sönner och meg

Det er en stor forpliktelse å eie en Indigo. Da det bare er 40 biler igjen, må bilen ivaretas etter alle kunstens regler. Det er jeg bestemt på å gjøre, på samme måte som jeg har gjort i 20 år med min 1800S. Det er en bil jeg heller ikke skal selge, men ha så lenge jeg lever. Indigoen skal jeg også ha så lenge helsa holder. Hvis bilen noen gang skal selges, må kjøper være entusiast og vise at vedkommende tar godt vare på bilen videre. Jeg kommer til å bruke bilen kun på sommerføre og helst i fint vær, men å unngå en regnskur på en kjøretur kan være vanskelig.

Tack Oddvar för en trevlig berättelse! //Kåge Schildt

ÖNSKAR STYRELSEN I INDIGOKLUBBEN

Kylvätska i Volvomotorer

Bengt Lidmalm har grävt lite extra i problematiken kring Indigons kylvätskor!

De ”vita” motorerna är en motorfamilj som består av 4:or, 5:or och bl a Indigons 6:a. Detta var Volvos första försök med aluminiumblock och det visade sig att dessa motorer fungerat mycket väl. 

Ett mycket sällan förekommande problem finns dock med korrosion på topplocksbultarna. Dessa går inte igenom vattenmanteln men däremot tycks kylarvätska i sällsynta fall ändå kunna passera i packningsplanet topp/block och tränga ned i bulthålet.

Om det beror på sprickor i packningen eller lokala porer i blocket är okänt. Blocken är pressgjutna så porer finns innanför gjuthuden. Då kan korrosion uppstå på bulten om kylarvätskan är gammal så korrosionsskyddet i den försvunnit, vilket den gör med tiden. Bultarna är dragna till sträckgränsen och korrosion minskar deras förspänning. Detta kan då ge topplockspackningsläckage.

Vill man vara rädd om sin motor är det därför inte dumt att då och då byta kylarvätskan. Kanske lämpligt att byta den t ex i samband med kamremsbyte.

Viktigt att använda en kylarvätska som är lämplig för just aluminiummotorer som t ex Volvos egna eller Biltemas Long Life.

En hälsning från Bob Kelly.

Ett av höstens nyhetsbrev handlade om årsmötet och tidigare ägare till Indigo #31,
Bob Kelly kommenterade såhär trevligt:

Thank you Kåge.  
I must say I become nostalgic when I see Bengt and Bibi and all the gang as well as seeing my beautiful Indigo.  I still remember the day Bengt rang me at my job and told me about the car and how it would look and sold it to me over the phone.  I enjoyed my Years with my Indigo and it was a part of my life for 20 some years but I am satisfied and enjoy reading about it.  

So thank you Kåge for sending me the article.
Best, Bob

Dear Bob
I would like to copy what you just have written for use as a greeting in next newsletter – is that okey?

All the best
Kåge

Thank you Kåge.  Of course you may use it.  I assume you could feel the emotion I felt when I saw all of you with your Indigos. If you dońt mind, would you please send me a copy.  Old dreams never die they just wait to be fulfilled and that is what Bengt has done.

A great dream, a great guy and a great group.

All my best,
Bob

Jan Jansson, Hålta, Indigo #27

Jag heter Jan Jansson är 72 år och bor i Hålta, Kungälvs kommun.

Jag har arbetat inom Volvohandeln och Volvo Truck Center med reservdelar och förplanering verkstad för kommande arbeten på lastbilar och bussar. Jag läste en artikel om Indigo 3000 jag tror det var 1996 och blev mycket intresserad, hade varit roligt att vara med i ett sådant projekt.

1998 på min semester åkte jag upp till Åmål för att besöka fabriken, fick en guidad tur i verkstaden av trevlig kille och en broschyr som jag har kvar. Sedan mitten på maj 2021 står en Indigo 3000 i garaget – bättre sent än aldrig.

Vi hälsar jan välkommen och hoppas han blir medlem i Indigoklubben.

Spolvätskebehållare

Många av de spolvätskebehållare i plast som monterades i Indigo börjar nu åldras och spricka i plasten.

Vi har monterat nya behållare i aluminium som på bilden. I samband med detta tog vi fram några extra behållare

Pris: 1.600.-

Är du intresserad kontakta Kåge Schildt, kage@indigoklubben.se eller 070-594 96 96

Indigobilar i Dalsland

Tidningen Dalslänningen uppmärksammade klubbens årsmöte på Baldersnäs i två uppskattade artiklar.

Kanske inte alla Indigoägare är prenumeranter på just denna tidning så för säkerhets skull publicerar vi artiklarna nedan – trevlig läsning.

Årsmöte 27-29 augusti 2021

Årets årsmöte var förlagt i det Dalsländska landskapet och familjerna Lidmalm x 2 samt Eklund hade arrangerat en mycket trevlig guidad tur och goda förutsättningar för oss alla till att också få en härlig upplevelse med tillhörande sedvanligt årsmöte med utgångspunkt från Baldersnäs Herrgård.

Klubben samlades fredagseftermiddagen den 27 Augusti-21 på Baldersnäs för välkomnade av Indigoklubbens ordförande Kåge Schildt innan kvällens välsmakade middag intogs. I år kunde vi också hälsa några nya Lusitano ägare välkomna såsom familjerna Mats Tonsjö, Håkan Wigren och Jonny Olsson med respektive. Trevligt att också få med nya Lusitano bilar i klubben.

Baldersnäs Herrgård, som är vackert belägen vid Laxsjön 5 km norr om Dals Långed härstammar från 1700 talet där då den forna brukspatronen Carl Fredrik Uggla lät instifta ett herresäte med benämningen Baldersnäs. Dock är den nuvarande herrgårdsbyggnaden uppförd år 1910 och har ägs av många olika personligheter genom åren däribland TV profilen Ingvar Oldsberg under en senare tid. Idag ägs Baldersnäs av utländsk affärsman och som driver herrgården vidare.

På Lördagsmorgonen den 28/8 startade vi vår guidade tur med Micael Lidmalm i spetsen genom Dalslands vackra landskap omgiven av vacker trolsk skog och många fina små och stora sjöar. Visste ni för övrigt att det finns över 1000 sjöar samt en kanal i detta underbara landskap?

Vi passerade förbi Dals Långed (där för övrigt den kända konst- och hantverksskolan Steneby är belägen. Steneby är sedan en tid en del av Göteborgs Universitet) vidare genom Hallersbyn för att stanna såsom vårt första stopp på Dalslands Konstmuseum i Upperud vid sjön Spången.

Här möttes klubben av grundaren till museet Sten Torstensson som hälsade oss alla välkomna och berättade om museets tillkomst. Museet grundades år 1995 och innehåller ett museum med många vackra samlingar utifrån de bästa av konst och hantverksföremålen som har sitt ursprung från Dalsland.

Museet erbjuder också en butik som för övrigt är finns i ett f.d. brukshotell från år 1930 samt ett café benämnt café Bonaparte där vi förövrigt intog en god och välsmakande förmiddags fika.

I området finns även en konstnärs park med ett antal vackra objekt av bl.a. konstnären Eric Langert.

https://www.dalslandskonstmuseum.se/parken).

Därefter var det dags för delsträcka 2 från Upperud, via Håverud på väg 172 fram till nästa etappmål som var Stenebygrottan.

Resan gick i slingrande väg över brudfjället, (www.brudfjallet.se) inte långt från där den forna och välkända racingbanan Dalslands Ring som en gång var belägen där men som avvecklades tragisk genom en konkurs år 1974. Idag finns endast 100 meter kvar av banan som för övrigt är jordbruksmark.

Väl framme vid jättegrytorna vid Steneby kyrka gavs vi ett mäktigt och fascinerande intryck av grottorna som i många fall är flera meter djupa.  Grytorna har uppkommit under istiden och skänker tankar om vattnets och istidens kraft för att forma vårt landskap.

Efter en god lunch vid Stenebygrytan fortsatte resan sedan på underbara ”Indigovägar” i rask takt via väg 164 till Dals Ed där vi även fick uppleva transport via linfärja över sjön Stora Le vid Jarenleden.

Därefter fortsatte färden ner emot Bengtsfors och ett besök på Halmens hus.

Denna plats är Nordens enda museum som visualiserar halm och dess egenskaper och bruk genom tiderna. Här kan man se hur halm använts i olika kulturer under lång tid och berättelsen om varför halmen fått så stor betydelse just i Dalsland.
Här finns också tillfälliga utställningar, kurser, föreläsningar, konserter och andra arrangemang.

Efter att ha lyssnat på ett intressant föredrag om halmens historia intogs eftermiddagens fika på plats för att senare fortsätta värden tillbaka till Baldersnäs Herrgård där ett effektivt och årligt årsmöte hölls tillsammans med deltagarna.

Till att ingå i fortsatt styrelse för Indigoklubben valdes för året 2021/2022:

Kåge Schildt (Ordf.)    
Lars-Erik Karlsson (Vice ordf.)
Oscar Samuelsson (Kassör)
Peter Eklund (Sekr.)
Bengt Lidmalm
Katarina Fellbrant                               

På årsmötet beslutades dessutom att efter den tillfälliga höjningen av medlemsavgiften ifjol för att stärka klubbens ekonomi återgå till en mer normal medlemsavgift på 550.- per år.

Efter avlutat möte skedde en trevlig mingelstund och middag i härlig herrgårdsmiljö.

Efter frukost på söndag morgon följde de flesta deltagare med till Håverud för att besöka Kanalmuseet samt deltaga på en trevlig färd på Dalslandskanal med M/S Storholmen där även lunchen intogs. Årets möte avslutades därefter skedde hemfärden i respektive Indigo och Lusitano bilar.

Vi vill passa på att tacka:
Bengt och Bibbi, Micael och Josefine samt Peter och Annica för ett mycket välarrangerat och trevligt årsmöte i Dalsland år 2021.

För referatet stod Kurt Tingdal

Klassiker

I årets juli/augustinummer av tidningen Klassiker finns ett trevligt reportage om Indigo.

Hela artikeln som omfattar flera sidor är välskriven och innehåller både fakta och historik.

Även en läsvärd artikel om vår medlem Lars Crammer finns med – kul eftersom ju Lars har varit med sedan klubbens begynnelse.

Klubbens medlemmar kommer att få var sitt ex av tidningen på årsmötet och de medlemmar som inte kommer dit får den hemskickad istället.

För övriga rekommenderar vi en promenad till tidningskiosken snarast!

Kåge Schildt, Åstorp, Indigo #31

Vi fortsätter här presentationen av klubbens medlemmar och det blir en speciell artikel denna gången – läs själv om Indigo # 31 och hur man kan bli ägare till ännu en Indigo.

Denna underbara historia tar sin början en sommardag 2018. Jag sitter på kontoret och jobbar på eftermiddagen när Bob Kelly ringer:

-Du Kåge började han, nu har jag passerat 80 år för ett tag sedan och jag har bestämt mig för att sälja Indigon, kan du skicka över listan som vi har i klubben på intresserade köpare?

– Självklart kan jag det blev det plötsliga och något oöverlagda svaret som levererades efter några enkla knapptryckningar. Väl hemma om aftonen serverade Els-Mari utsökt mat, sannolikt med ett glas tillhörande vin. Då gick det upp för mig vad jag bidragit till under eftermiddagens stress:
– Att den absolut snyggaste av alla Indigo skulle kunna hamna i någons händer som kanske inte förstod värdet i denna skönhet.
– Hur innerligt korkat hade jag inte handlat denna eftermiddag?

På telefonen igen och Mr. Kelly svarar:
– Bob, skulle det inte vara mycket bättre att du och jag kom överens i denna affären istället vädjade jag?
– Såklart, blev svaret från Bob – ingen blir gladare än jag om jag får sälja den till dig! Därmed var ju affären i princip klar och när både köpare och säljare tidigt är överens så är köpesumman en enkel sak att komma överens om. Enklare än så är det inte att köpa den snyggaste Indigon!

-Bob Kelly och Bengt Lidmalm hade ett gemensamt förflutet på Volvo i olika befattningar och kände varandra ganska väl. En solig dag 1996 kom Bengt förbi i den orange Indigon med jeansklädsel och tyckte att Bob borde beställa en dylik. Bob som är en mycket vänlig man gjorde precis som Bengt föreslagit bortsett från att han kanske önskade justera bilens färg och klädsel. Två år senare var bilen klar för leverans och Bob åkte till Åmål.

Från en balkong i monteringsverkstaden kunde han nu beskåda sin beställning – en Indigo lackerad i Renault Spider Sport RE 535, något vackrare hade denna konstkännande man aldrig sett.

Det har blivit många fina Indigoturer i trakterna runt sommargården utanför Båstad under tjugo år berättar Bob. Speciellt för denna bilen är att det skall finnas en särskilt plåt eller gravyr bakom förardörrens klädsel där både köpare och säljare signerat köpet – har dock inte hunnit gräva/skruva i det ännu…

Fin Indigo-logga

Denna stiliserade bild av en Indigo togs fram av Micael Lidmalm att användas på de vagnmärken i emalj som togs fram för tjugotalet år sedan. Micael ställer välvilligt designen till klubbens förfogande och vi kan använda den i olika sammanhang.

-Nån som har idéer?

Tenax eller Loxx knappar

Tenax/Loxx knappar och skruvar är det många som blivit av med under åren.

Lars-Erik Karlsson har spårat en ny leverantör av dessa:
Östersjökompaniet i Stockholm.
Ni hittar dom på www.ostersjokompaniet.se eller på Industrigatan 3 i Stockholm.

Kom även ihåg den oumbärliga gaffelnyckeln för 14 kr!

Besök på Ryderman Technology

I samband med en resa längs västkusten gjorde vi ett besök på Ryderman Technology i Landvetter.

Detta hade föranletts av ett trevligt mail från Patrik där han berättade hur han varit involverad i tillverkningen av Lusitano och bland annat tillverkat 7 kompletta chassie.
– De senaste 4 åren arbetade jag som leverantör åt Lusitano sportscars.
–  Under de 4 åren skötte jag  nästan all CAD, konstruktion, reverse engineering, prototyptillverkning, utvecklingsarbete m.m. åt dom.
– De flesta  komponenterna som jag tog fram, fortsatte jag även att serietillverka.
– På bilarna sitter det ca 70 komponenter som kommer från Ryderman

 – Några exempel är: Ramar, bakvagnsbussningar, strålkastarsargar, rattnav, länkarmar, växellådsadaptrar, diffusor, handbromsbackar, pedalställ m.m.
– Efter konkursen så fick jag flera komponenter över som beställdes men aldrig betalades. Jag har även allting kvar för fortsatt produktion, som gjutformar, fixturer, specialverktyg m.m.

Finns det något behov i Indigoklubben för de reservdelar som jag har på lager eller kan producera?
Andra tjänster jag kan bidra med då jag har såpass bra insikt i bilmodellen?

Rattnavsadapter och vulkaniseringsfixtur för överfall bakfjädrar

Såklart hittade vi mer kul i Patriks lokaler som denna VEGRA som är försedd med en Audi V6 på 2,8 liter. Andra komponenter i den kommer från Volvo, Toyota och andra kända bilmärken.

Vi tackar Patrik för ett trevligt besök och vänligt bemötande och vi förstår att med den maskinparken som finns så är ingenting omöjligt att tillverka. Behöver någon komma i kontakt med Patrik så kommer uppgifterna här:
Ryderman Technology Skalmeredsvägen 3, 438 93 Landvetter
info@ryderman.se eller 0738 – 23 03 15

Indigo #35 till salu

….det kom ett mail:

Hej Kåge, 
Jag funderar på att sälja min bil efter 23 år. Finns det någon av klubbens medlemmar för att se om någon är intresserad av att utöka sitt garage eller kanske har en bekant som är sugen på en Indigo.

Bilen beställdes av Markel efter Stockholms bilsalong 1996 och ett efterföljande besök till fabriken i Åmål. Den levererades lagom till bilutställningen på Rosersbergs slott 1998 där klubben hade sitt första möte och jag valdes till sekreterare, en post jag hade i 20 år. Fram till för 5-6 år sedan har den deltagit i de flesta klubbträffar så många bilder på bilen finns på klubben hemsida. Bilen har chassienr 35. Den har rullat 5400 mil.

Tänkt pris 550.000kr.

Markel kan du nå på 070-30 30 300 eller markelandersson@gmail.com

Bengt Andersson, Ingarö, Indigo #10

Bengt har tillbringat yrkeslivet i truckbranschen som egen företagare.

Bengt hade en kompis som sålde dataprogram till ett företag som var mycket involverade i designen av Indigon och rekommenderade honom att titta närmre på denna skapelse. Bengt föll för designen och tyckte helt enkelt att bilen var ursnygg.
-Nu var beställningen ett faktum.

Första sommaren skulle semesterturen gå till Danmark via färja från Göteborg. Väl framme i Göteborg var uppståndelsen stor eftersom största lokala tidningen i staden samma dag hade ett helt uppslag om nya Indigon.

På hemvägen kom stora skyfallet och man letade förgäves efter nån bro att ta skydd under utan framgång. Det gick nu också upp för Bengt att cabben aldrig varit ur lådan och besättningen därmed hyfsat otränad i dess användning. Alla som nån gång satt upp en cabb på en Indigo vet hur många gånger man faktiskt kan vända nåt av rören fel men det kanske inte är något man vill förkovra sig i under ett pågående skyfall. Till slut kom den i alla fall upp och en genomblöt besättning kunde fortsätta resan hem.

Roligaste minnet av Indigon är som Bengt själv uttrycker det: Man fick ju skruva ihop det mesta av bilen själv och regelbundet dra åt skruvar som lossnat eller trillat av.

Bilen har idag gått 1550 mil under 23 år vilket blir 70-talet mil per år i snitt och bilen är regelbundet servad varje år – kanske lite överservad enligt Bengt?

Lars Crammer, Spånga (f. 1937) Indigo #24

Lars har en bakgrund som väg och vatteningenjör under hela yrkeslivet. I mitten på nittiotalet träffade han Lasse Bern som var en välkänd Volvoman vid den tiden i Kungsträdgården utanför Volvos showroom. Gå in och titta på Indigon som står där och du kommer att sälja din Jaguar E-type direkt sa vännen Lasse.

Så blev det också för Lars tyckte nog att E-typen hade hunnit bli lite ålderdomlig i konstruktionen efter 10 år tillsammans. Lars beställde Indigon och sålde E-typen men tyvärr blev Indigon ett år försenad och ett år utan entusiastbil var inte tänkbart så det blev en Jaguar Mk2 istället och det är faktiskt en bil som Lars har kvar än idag i mint condition.

Även om Lars tycker att E-typen är en linjeskön och vacker bil så håller han Indigon minst lika högt
– kanske snäppet vackrare till och med. En av de första resorna som företogs med Indigon var till Shetlandsöarna med båt från Bergen till Lerwick för att sedan fortsätta hela vägen upp till Muckleflugga på nästintill obefintliga vägar. Några problem med bilen som idag har rullat lite mer än 6000 mil har Lars aldrig haft – känns lite tryggt med Volvodelar rakt igenom tycker Lars.

Färgdata

Vi har nu hittat en lista med färgkoder på bilar nummer 1 till 41!

Vill du ha listan i original och se just din bil så hör av dig till kage@indigoklubben.se

Lusitano Cars i konkurs

Lusitano Cars i konkurs Lusitano Cars AB försattes i konkurs i början av november och nu letar konkursförvaltaren efter intresserade köpare. Totalt 7 bilar hann färdigställas i fabriken i Skene och flera av dess ägare är numera medlemmar i Indigoklubben.

Arbetet med uppdateringar och moderniseringen av bilen blev mycket omfattande och tog både mycket tid och resurser i anspråk.

Tillsammans med en pandemi där luften gick ur marknaden fullständigt och oklarheter om rätten att tillverka Indigo/Lusitano fanns ingen möjlighet att undvika en konkurs enligt uppgift Vi följer med spänning utvecklingen av detta och visst skulle det vara fantastiskt om den sportbil som flera av oss beundrar mycket kunde få fortsätta att tillverkas och sprida glädje till ännu fler genuina sportvagnsentusiaster.

Günther Kvist

I mitten av 1990-talet jobbade Günther på Bildeve som är Volvos återförsäljare i Helsingborg och där föddes tanken på att skaffa en Indigo. Tjugo år senare passerade han von Braun Sportcars i Skene och tog en sväng in om för att för titta på lite kul sportbilar och som alltid – ha en trevlig pratstund med Torbjörn. I försäljningshallen fanns just vid det tillfället en ljusblå Indigo, den så kallade Chalmersbilen.

Bilen var inte till salu men Torbjörn viskade försiktigt att man planerade en ny Signature Series 3000 R. Lanseringen av den nya bilen skedde på nationaldagen den 6 juni 2017 och Günter var förstås på plats och efter detta var också beställningen lagd.

Ett år senare är Günther i Simrishamn i jobbet och på vägen hem via Hamngatan får han syn på 17 stycken Indigo i samband med klubbens årsmöte – det blev tvärstopp och en trevlig pratstund. Leveransdatumet ändrades dock ett antal gånger och blev till slut något år eller mer försenat och bilen leverarades slutligen under sommaren 2019. Som plåster på såren försågs bilen med lite extra utrustning som justerbara stötdämpare, kolfiberfront, lyxigare inredning, heldiffad bakaxel, cut out och hardtop som gör bilen lite unik. Detta är också den enda bilen i nya serien som heter Indigo och efterföljande bilar heter Lusitano.

Ny styrelsemedlem

Katarina Fellbrant

Min första kontakt med Indigo var en sommardag på BohusMalmön. Min man, Kurt Tingdal, kom in i vårt sommarhus och beskrev entusiastiskt en röd, unik sportbil han sett på bilfärjan på väg till ön. Några månader senare var vi ägare av en formstark röd Indigo 3000 och nya förväntansfulla medlemmar i Indigoklubben.

Mitt namn är Katarina Fellbrant, jag är 56 år och gift med Kurt. Fyra barn, en häst och några bilar till ingår i vårt gemensamma familjekollektiv. Hemmagaraget finns i Tibro, några mil norr om Skövde, i Skaraborg.

Bilar för mig är vacker design, teknisk förmåga och underbar funktion. Ett sätt att resa, upptäcka nya platser och att möta nya människor. För övrigt klappar mitt hjärta för hästar, hästsport och växtriket och ägnar mycket tid i trädgården och naturen.

Till vardags jobbar jag som professionell coach och varumärkesstrateg, med fokus på utveckling för ledare och entreprenörer.

Jag ser ödmjukt fram emot mitt uppdrag som styrelseledamot i Indigoklubben och vill bidra till att Indigos unika historia lever vidare. Tillsammans kan vi värna om Indigos äkta ursprung, och ta denna fantastiska tvåsitsiga roadster in i framtiden.

Sköna hösthälsningar, Katarina
Vi hälsar Katarina välkommen i styrelsen och vi ser fram mot att få ta del av ditt gedigna kunnande och din entusiasm!
Kåge Schildt

Nya medlemmar i klubben

Välkommen Hans och Birgitta Werner som köpt Lusitano nummer 5.

Såhär skrev Hans efter att ha fått klubbens välkomstbrev;
Tack för inbjudan till medlemskap till Indigoklubben vilket vi gärna tackar ja till. Vi har köpt Lusitano, bil nr 5 som levererades den 27 maj 2020. Härlig upplevelse!

Vi tar gärna emot information om klubbens aktiviteter. Ska bli roligt att lära känna Indigomedlemmarna.

Årsmöte i Värnamo 2020

Av: Lars Erik Karlsson

Årsmötet 2020 var förlagt till Värnamo med Lidmalm/Eklund som arrangörer. Josefine har även bidragit med faktauppgifter till denna redovisning.

Vi var 10 bilar som deltog (trots Covi-19 pandemin).

Arrangemanget startade redan på fredag den 28 augusti med samling vid Varbergs fästning kl 15.00.

VARBERGS FÄSTNING
Har sina rötter från 1200-talet och uppfördes först som en borg/slott och utökades på 1500/1600-talet till en stark fästning, som då var en av de modernaste i Europa.

Vi startade kl 15.30 med en gemensam avfärd mot Grimetons Radiostation.

GRIMETON RADIOSTATION
Radiostationen i Grimeton uppfördes i början av 1920-talet som en del i ett världsomspännande nätverk av radiosändare. Den är ett välbevarat exempel på ett telekommunikationscentrum som användes för att bibehålla täta kontakter med omvärlden. Idag används inte anläggningen regelbundet, men utrustningen hålls fortfarande i fungerande skick.

Anläggningen är unik genom att vara det enda bevarande exemplet på en sändningsstation som fungerar med hjälp av en Alexandersonalternator. Grimeton radiostation fungerar därmed som ett minne över begynnelsen av en ny kommunikationsera som snabbt krympte de internationella avstånden. Grimeton radiostation utsågs av Unesco till världsarv 2004.

Väl framme på Grimeton Radiostation möttes vi av en guide som skulle visa oss och berätta om radiostationens historia och visa de olika fantastiska maskiner som är föregångaren till våra små mobiltelefoner idag som mer är att betrakta som datorer.
Guiden var fantastiskt engagerad och kunnig både historiskt och tekniskt. Det är helt fantastiskt att en radiostation som är 100 år gammal, fortfarande är i funktion och trots den makalösa utvecklingen som varit, så kan man fortfarande använda samma typ av radiokommunikation.

ÄSTAD VINGÅRD
Ästad är Hallands största vingård, matglädje och förstklassigt vin är några av grundpelarna. På Ästad Vingård skapas rätterna av svenska råvaror och de får gärna vara handplockade från odlare i trakten. På Ärsta vingård finns förutom vingården
även hotell- och restaurangverksamhet samt även ”sinnenas spa”, där bastun ligger under vattenytan med undervattenutsikt, spännande. Vi anlände till Ästad senare på eftermiddagen och fick tyvärr inte möjlighet att uppleva vad gården har att erbjuda, men det gav mersmak.

Vi samlades i foajén till restaurangen vid 19-tiden, där det serverades en välkomstdrink och efter en stunds mingel var det dags att äntra restaurangen, där det serverades en 3-rätters middag som var mycket god, med specialmeny för den yngre generationen.

Efter en god nattsömn och en god frukost som erbjöd det mesta, var det dags att samlas för avfärd mot Toftaholm Herrgård.

Det blev en som vanligt väldigt fin ”Indigoväg” genom Åkulla bokskogar och längs vackra sjöar med lite trafik, så det gick lätt att hålla ihop ”gänget”.

Det är också helt fantastiskt att det finns entusiaster som till och med ställer sig ute i skogen och visar sin uppskattning till Indigoklubben när vi kommer.

ÅKULLA BOKSKOGAR
Åkulla bokskogar är ett femtio kvadratkilometer stort naturområde som ligger i det inre av Halland i den triangel som Varberg, Falkenberg och Ullared bildar. Inom området finns ett stort antal sjöar och många naturreservat. I dag anses det vara ett av Sveriges främsta bokskogsområden med tanke på den rikedom av ovanliga och hotade arter som finns där.

Första stoppet blev Hyltenäs Kulle som även kallas Seatons kulle efter mannen som byggde sitt slott på kullen. På en udde mellan Östra och Västra Öresjön höjer sig den mytomspunna Hyltenäs kulle över omgivningen. Kullen är ett omtyckt och lättillgängligt utflyktsmål. Från kullens topp har man vidsträckt utsikt över det omgivande landskapet.

Det som gjort området särskilt känt är det märkliga jaktslott som köpmannen George Seaton lät bygga på kullens krön under åren 1915–1918. Förutom den väldiga byggnaden lät byggherren anlägga en trädgård med sten-balustrader, fontäner och exotiska träd och buskar. Slottet var dyrbart och smakfullt inrett och här hölls ofta storslagna fester. Den glansfulla tiden blev dock kort. I december 1923 bröt elden ut och på några timmar var hela slottet övertänt. Idag återstår endast grunden från denna byggnad.

Lika välplanerat som vanligt, blev det en fikapaus under bar himmel och med den fantastiska utsikt som Hyltenäs kulle erbjuder.

Efter fikapaus var det dags att ”dra vidare” mot Bynanders motormuseum i Svenljunga. Det blev ytterligare ”goa” Indigovägar genom ett fantastiskt vackert landskap. Det var fortsatt lite trafik, så vi kunde ”hålla ihop gänget” mycket bra.

BYNANDERS MOTORMUSEUM, SVENLJUNGA
Bynanders Motormuseum är ett utav Västsveriges mest moderna bilmuseum och ett måste att besöka för den motorintresserade (Indigoklubben).

Här hittar ni delar av Göran “Gekås” Karlsson
före detta samling men också pärlor från Per Bynanders egna samling. Motormuseet har ca 66
bilar och över 200 mopeder / motorcyklar, radioapparater samt en samling från gammal lanthandel.

Det finns ett stort utbud av fordon från sekelskiftet fram till modern tid. Det finns såväl vanliga bruksfordon som fantastiska utställningsfordon.

Efter ca 1,5 timmas besök på museet inklusive en lätt lunch var det dags att dra vidare. Nu var det dags att ”styra kosan” mot Hylténs & Gåröströms Industrimuseum, Gnosjö. Ännu fler härliga vägar, med fantastisk natur, där vi fick ”använda ratten” mycket och efter drygt 1 timma var vi framme på industrimuseet.

HYLTÉNS & GÅRÖSTRÖMS INDUSTRIMUSEUM, GNOSJÖ
Väl framme på museet togs vi om hand av tre gentlemän som skulle guida oss genom Museet. Vi delades upp i tre grupper för att lokalerna var bitvis ganska små samt att det är svårt att hålla ihop större grupper när man bl.a. skall visa maskiner i drift och hålla säkerhetsavstånd. Många av maskinerna är fortfarande i drift.

Det är ett levande museum där vattenhjulen fortfarande snurrar och ger elektricitet till de gamla maskinerna, precis som förr i tiden. Det finns bland annat två kvarnar, en smedja och Gnosjös första automatmaskin tillverkad 1881. Där finns tråddragning och tillverkning av kruköron, vispar, musfällor, betsel, hårnålar, säkerhetsnålar, kakformar, räfsor, siktar och
hönsglasögon.

J E Hylténs Metallvarufabrik var verksam mellan 1874 och 1974. Ett besök på Hylténs industrimuseum är som att träda in i en metallfabrik, där tiden stått still i 80 år. Det är ett levande museum som visas av kunniga guider.

Hylténs industrimuseum är en intakt bevarad metallindustri med maskiner, verktyg, kontor med mera i drift. Det finns till och med kvar ett lager med varor, redo att skeppas i väg. I verkstaden arbetar maskinerna med remdrift och elektriciteten kommer från ett eget över 100 år gammalt vattenkraftverk. Vi fick bl.a se hur det gick till när man tillverkade spikar, synålar mm i början av 1900-talet.

Viss verksamhet pågår än idag av ett antal entusiaster som jobbar ideellt med att underhålla maskiner och hålla igång viss tillverkning. Det finns även försäljning av produkter tillverkade på gammalt vis.

Gåröströms industrimuseum i Gnosjö, där renoveras och körs maskiner som speglar 1900-talets mekanisering och automatisering av Gnosjöindustrin. Tyngdpunkten ligger på metallbearbetning med ett maskinellt tråddrageri, automatiska trådbearbetningsmaskiner, automatsvarvar, hydraul-, skruv- och excenterpressar med mera. Flera av maskinerna är tillverkade i Gnosjöregionen. Museets syfte är att visa maskinerna i drift. Därför består det viktigaste arbetet på museet
i att renovera, underhålla och köra museets maskinpark.

Efter besöket på Hylténs & Gåröströms Industrimuseum, Gnosjö var det dags att ”dra” mot Toftaholm Herrgård. Även denna sträcka blev en härlig åktur, även om regnmolnen hängde tungt över oss. Vi fick lite regn på oss också, men så länge man kör kommer det nästan inte in något i bilarna även om man kör nedcabbat, dock regnade det extra mycket när vi svängde in till Toftaholm Herrgård och då kunde vi inte köra så fort, så då blev det lite blött i de bilar som inte hade cabben uppe, men vad gör lite regn ? kan t.o.m. vara uppfriskande.

TOFTAHOLM HERRGÅRD
Toftaholm Herrgård ligger i Vittaryd nästan mitt emellan Värnamo och Ljungby och har en drygt sexhundraårig historia. Historien börjar år 1389 då Jöns Skötta köpte Toftaholm. Jöns blev adlad och fick namnet Stenbock. På Stenhusholmen kan man se ruinen efter den borg som han lät uppföra. Den äldsta bevarade byggnaden på Toftaholm är det gamla Värdshuset Gyllene Abborren som är från år 1640. Södra flygeln kallas ”Katarina Stenbocks flygel”. Den är troligen från tidigt 1700-tal. Norra flygeln kallas ”Gustav Adolfs flygel” efter att Kung Gustav Adolf övernattat här med sina mannar när han skulle ner och slåss med danskarna. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes 1871. Den ersatte den tidigare huvudbyggnaden som förstördes i en stor brand i mitten av 1800-talet. Vi anlände Toftaholm Herrgård vid 17-tiden och efter lite tid för vila, uppfräschning och klädbyte var det dags att träffas för årsmötet.

Vi startade med en välkomstdrink i foajén och därefter det sedvanliga årsmötet, där ordförande Kåge Schildt hälsade alla hjärtligt välkomna.

Efter ett väl genomfört årsmöte var det dags för den sedvanliga middagen som var en mycket god 3-rätters meny och de flesta verkar mycket nöjda.

Efter en mycket trevlig kväll var det dags för ”John Blund” och efter en god natts sömn, var det dags för frukost, som var mycket god och riklig.

Nu återstår endast att tacka arrangörerna för en väldigt trevlig och mycket väl genomförd utflykt och årsmöte, innan vi drar vidare till respektive hemort

Nya kepsar

Klubbens nya kepsar är nu färdiga och levererade. Finns i färgerna blått, svart och burgundy och med brodyr på sidan.

Kostnad 200.-/st samt portokostnad 50.- om du vill ha dom hemskickade. Beställ på kage@indigoklubben.se

Betala till Indigoklubben BG 672 – 9883. Kommer ni till årsmötet och vill ha dom levererade  – meddela Kåge så får dom åka Indigo dit!

Fyra Indigo vid sjön Trehörningen i Huddinge

Fyra Indigo samlade för en spontan träff!

Så blev det faktiskt en julidag i år och det sker kanske inte varje dag men anledningen är inte så märkvärdig ändå:

  • Vår son Håkan med familj bor just där.
  • Våra goda vänner och Indigoägare Gunnar och Mette Rantzow bor rakt över gatan.
  • Lars Crammer ville gärna ha en MHRF-försäkring så då passade vi på att göra en besiktning av hans bil.
  • För Bengt Andersson var det likadant – besiktning för MHRF-försäkringen.

Alltså bestämde vi oss för en improviserad Indigoträff kombinerad med besiktning. I ett väder med ömsom sol och regn varannan timme lyckades vi ändå pricka rätt och allt genomfördes utan paraply även om Bengt hade cabben uppe för säkerhets skull. För både Bengt och Lars sjönk försäkringspremien från 5-6000.- till cirka 1500.- per år tack vare MHRF-försäkringen!

Återbetalningen från MHRF till klubben täcker dessutom en hel del av medlemsavgiften till MHRF
– kan det bli särskilt mycket bättre?

En tur runt Bolmen

Vad göra i dessa Coronastiska tider?

Jovisst våra vänner Anna-Maria och Ingmar var också trötta på hemmasittandet så vi beslöt att ta Kristi Flygare till en
gemensam utflykt norrut över Hallandsåsen Vilket innebär att vi även ger oss utanför riktnummerområdet – nu är vi på djupt
och riktigt okänt vatten…


Ombord på Bolmia – nu blir det kryssning över Bolmens vatten. Tur att vi just ätit lunch för det var
ganska begränsat med faciliteter på denna färja, vi hittade varken restaurang eller tax-free shop!

Hemåt på fina vägar på Bolmens östra sida efter en perfekt dagsutflykt som vi gärna rekommenderar. Har du/ni några bilder och lite text från någon Indigoutfärd eller annat kul så sänd gärna över det! Vi behöver lite material nu när vi inte kan göra några reportage från sommarens aktiviteter.

Tjolöholm

Här hade vi tänkt det skulle finnas ett trevligt reportage från Tjolöholm och Indigoklubbens deltagande där. Nu vet vi hur det blev med det och vi får ta det nästa år istället. Många andra av våra planerade evenemang är också flyttade men inte Indigoklubbens årsmöte – vi hoppas innerligt att vi ska kunna genomföra det som planerat

Inget är sig likt denna våren!

Pandemi, inställt, flyttat ett år framåt är ord som vi dagligen läser i tidningar och hör på TV. För Indigoklubbens del innebär det att en del av våra planerade arrangemang har flyttats till 2021 – så vi vet vad vi har att se fram mot!

Indigoklubbens årsmöte
11 bilar är anmälda hittills och ni som inte anmält er men tänker att komma måste anmäla er omgående för att vi ska ha möjlighet att hålla kvar rummen. Micael och Peter har verkligen lagt ner stort jobb och gjort ett intressant program .

Erik Karlsson
Till minne av vår medlem Erik Karlsson i Uddevalla har styrelsen beslutat att sätta i ett belopp till Barncancerfonden för att hedra minnet av Erik.

Ur Wikipedia
En pandemi (av grekiska pandemias”hela folket”), förr farsot, är en epidemi som får spridning över stora delar av världen och drabbar många individer. Begreppet används även epidemier som drabbar jordbruket, där boskap, grödor, fiskar, träd eller andra organismer smittas.

Socialstyrelsen har definierat pandemi enligt följande:  En pandemi är när en infektionssjukdom sprids över stora delar av världen och drabbar en stor andel av befolkningen i varje land. Drabbas bara ett enskilt land talar man istället om en epidemi.

Erik Karlsson

Vår medlem Erik Karlsson avled hastigt den 16 mars i år.

Erik som haft sin Indigo sedan 2002 var en fin representant för Indigo och beskrev gärna bilens egenskaper och formgivning på ett mycket engagerat sätt. Som gammal Volvoman hade Erik också ett gediget kunnande om bilen vilket han gärna delade med sig av.

I klubbens olika aktiviterer och årsmöte var alltid Erik och hans Kethy givna inslag – alltid lättsamma och trevliga att umgås med. Vi tänker naturligtvis på Kethy och Eriks familj i dessa dagar men vi kan också tillåta oss att tänka tillbaks på alla de fina stunder vi haft tillsammans med Erik och Kethy.

Vår klubb har inte bara förlorat en värdefull medlem utan även en fin gentleman.
//Kåge Schildt

”Svenskar kan!!

En artikel från 1997 i tidningen Automobil om Indigo med underrubriken ”Svenskar kan”.
Ha en stunds trevlig läsning!

Artikel från Sportivo

Genom vårt samarbete med Torbjörn von Braun på Von Braun Sportscars har vi fått tillgång till en trevlig artikel som på ett fint sätt beskriver Indigons återuppståndelse efter nästan tjugo år och samtidigt en fin hyllning till Bengt Lidmalm.