Såhär skriver Arvika Fordonsmuseum på sin hemsida:
”Ett nytt tillskott till museet! En Indigo 3000 som museet fått som gåva. Förra ägaren tyckte att bilen passade här i Arvika, där hela Indigosagan började. Denna bil var den sista Indigon som tillverkades i Åmål.
Välkomna in!”
Jag bad Mats Skogsfors som donerat bilen om en kommentar:
Hej Kåge!
Visst kan jag bidra med följande info: Jag köpte bilen i april 2023 då den fanns till salu hos Classix i Häljarp utanför Landskrona. Jag föll för bilens design på direkten och körde hem den samma dag. Den här sommaren har jag kört den ganska flitigt och den väcker uppmärksamhet var man än kommer. Nu är jag ingen ungdom längre, har fyllt 85 och har lite för många bilar och då bestämde jag mig för att donera bilen till Arvika Bilmuseum av den anledningen att den är nummer 43.
Mvh Mats
Vi bad också Bengt Lidmalm skriva några rader om sina upplevelse med just denna bilen:
Historik Chassinummer 043
Bilen beställdes under 1998 av Garage Central, Volvo-handlare i Bryssel, Belgien. Garage Central var utsedd till Importör av Indigo för Belgien. Bilen byggdes av Indigo Cars AB i Åmål som det sista exemplaret våren 1999 och levererades till eller hämtades av kunden. Bilen var vinröd exteriört och med svart skinnklädsel.
Trots Indigo Cars i KK behöll Garage Central bilen som attraktion framför utställningshallen. En dag passerar arkitekten Jean-Luc Donis. Han var egentligen på väg till grannen, Maserati-återförsäljaren. Jean-Luc hade länge drömt om att köpa en Maserati och det var nu det skulle ske. Nu fick han emellertid syn på Indigon framför Volvo-handlaren och efter det fanns inte någon vilja att köpa en Maserati, det var en Indigo han skulle ha. Han gick in och fick prata med chefen. Denne ville dock inte sälja, den drog folk och han gillade den dessutom. Efter, enligt Jean-Luc, ett år av golf och umgänge fick han till slut köpa Indigon. Bör alltså varit år 2000.
Medan han har bilen blir den parkerad på en gata i Bryssel tyvärr vandaliserad med skrap längs hela ena sidan med antagligen en nyckel. Jean-Luc låter lacka om den i då trendig matt silver. År 2004 blir tyvärr Jean-Luc svårt sjuk och bestämmer sig för att sälja bilen. I slutet av september 2004 sitter hustrun Bibi och jag i vår husbil på Lüneburger Heide i Tyskland en bit söder om Hamburg, på väg hem till Marbella. Unge sonen Micael ringer och säger att han på någon sajt sett att en Indigo är till salu i Belgien. Enligt annonsen försedd med bl a en V6:a! Vi får numret till handlaren som ber oss kontakta ägaren vilket vi gör. Utanför Hannover svänger vi höger i stället för rakt fram som var planerat, kurs Bryssel. Vi stämmer träff följande morgon, en söndag, på en stängd bensinmack i Waterloo. Vi förstår inte vilken bil det är. Kanske 008 som vi inte vet vart den tagit vägen som har en silvrig färg. När vi ses på söndag förmiddag ser vi att det inte är 008. Vi får sedan förklaringen. Det leder till att jag i december 2004 får bilen levererad på flygplatsen i Bryssel och kör hem den till Sverige. Det fanns lite småsaker att pyssla om på bilen så att den blev perfekt. Den hamnade sedan på Fordonsmuseet i Arvika. 2005 på sommaren använde jag själv bilen på Indigoklubbens Englands-resa där bl a nedanstående passande foto togs.
Hösten 2007 har vi lite kalas hemma i Marbella för Volvo-vännerna Håkan och Annakarin Frisinger
och Sten och Lena Langenius. Håkan och Annakarin hade då besök hemma hos sig i Marbella av dottern Malena och hennes man Gurra Krantz (seglaren). När han fick höra att de skulle till oss ville han följa med vilket han med Malena och alla döttrarna gjorde. Han hade hört talas om mig och Indigon och ville absolut ha en. Det ledde till att de köpte den silvriga och leveransen var på Hagen våren 2008. 2013 på hösten köper jag tillbaka bilen från Gurra och Malena. Man hade behov av cash av någon anledning. Den fick vinterförvaring hos Westmatic i Arvika där jag tack var styrelsejobb hade vissa förmåner.
2014 på våren köper Hans Philip Zachau bilen av mig. Jag tyckte han som designern borde ha en sådan…. Resten av historien, då den bl a blev orange 2 gånger, känner Hans bäst till av oss… Slutet dock: hämtas av Arvika Fordonsmuseum i Reftele 2024-10-20 sedan den donerats av den siste ägaren Mats Skogsfors till museet.
Bengt Lidmalm 2024-10-24
Såklart bad vi även bilens designer och ägare under en händelserik tid, Hans-Philip Zachau, att skriva lite om sina upplevelser med #43 och ni hittar en trevlig berättelse här: