Såhär inför julen kan jag omöjligtvis undanhålla er detta underbara kåseri av Gunnar Elmgren som tyvärr lämnade oss alldeles för tidigt. Ha en stunds trevlig och tänkvärd läsning.
”En sportbil har ekerhjul nertill och rutig keps upptill”. Så skrev kåsören Red Top som under årtionden gjorde att åtminstone Dagens Nyheters läsare kunde få ett gott skratt till frukost.
Definitionen av sportbilen
Att en sportbil ska vara öppen och helst också ganska stötig är ett gammalt brittiskt ideal. Den bör heller inte vara överdrivet vattentät. Om den dessutom är svår att smörja och har två slitna SU förgasare som kräver ständig synkronisering ger detta extra stilpoäng. Viktigast är dock att suffletten ska vara svår att hantera. En riktigt sportbilssufflett ska helst handhas av en tekniskt sinnad mansperson som till sin hjälp har en kvinna som bör vara väl tränad att ta emot svårbegripliga order. Med sufflettens hjälp kan de bägge både bli vänner och ovänner, undantagsvis kan de även få ett begränsat skydd mot elementens raseri.
Kanske det är just av detta skäl som det alltid hörde till god ton i gamla tider, alltså för fyrtio -femtio år sedan, att köra öppet. Suffletten var så svår att hantera att det sällan var värt mödan.
Fler kör nedcabbat
Idag är alla begrepp ställda på huvudet. Den Miata som jag hade för tio år sedan hade en sufflett som var så lätt manövrerad att man inte ens behövde gå ur bilen för att fälla upp eller ned suffletten.
Kanske det är därför som så många idag påstår att de kör ”nedcabbat”. Hur detta går till språkligt eller tekniskt har jag ännu inte förstått. Karosstypen heter kabriolett eller cabriolet, dess tak heter sufflett. Någon fåkunnig har ur ordet cabriolet tagit fram förkortningen cab vilket betyder taxi på brittisk och amerikansk engelska.
Den gamle felfinnaren civilingenjör L-E Lennermalm, som i likhet med Red Top, ägde en gigantisk Mercedes-Benz 500K, brukade alltid säga ” den som kör nedcabbat bör se över sina fjärderfästen”. Förmodligen är den här informationen i likhet med annan kompetens inte så efterfrågad i trendnissarnas tid. Däremot finns det fortfarande stofiler från min egen generation som förstår vad jag menar…Den här frågan är kanske inte av riksintresse, snarare ett verktyg för att skilja agnarna från vetet.
Sportbil enligt NE
Alla har sin egen bild av en sportbil. Kanske till och med någon enstaka förhoppningsfull reklamman vill få oss att tro att en sportbil kan vara en liten femdörrars kombi med fyrhjuls-drift och ett utrustningspaket vars fiffiga bokstavsbeteckningar täcker in större delen av alfabetet.
För att inte gräla om denna kärnfråga väljer jag att citera den förträffliga National-encyklopedin:
Sportbil, vanlig benämning på en bil vars öppna cabrioletkaross eller låga, oftast tvåsitsiga coupékaross ger intryck av snabbhet. Många sportbilar har hög motorstyrka i förhållande till sin vikt, varför fartresurserna är goda, och deras hjulupphängning och styrning är i regel så inställda att bilen följer förarens kommandon noggrannare och snabbare än gängse familjebilar.
Vad Nationalencyklopedin glömde är att sportbilen bara har en dörr på varje sida. Helst ska den bara ha ett säte på var sida om bilens längdaxel. Är det dock alldeles nödvändigt att ha extra säten får de inte vara för stora (läs: ”inte för komfortabla”, det brittiska arvet igen). Maximalt får man alltså tala om 2+2, eller ”two plus who” som engelsmännen brukar säga om det minimala baksäte som lämpar sig bäst för mindre barn eller större portföljer.
Så finansieras sportbilen
Både sportbilen och bilsporten delar på ett faktum, nämligen att det inte är billigt. Det finns naturligtvis variationer på skalan, allt från bilar som inte kostar mer att köpa och äga än en helt vanlig familjelåda till specialdesignade exklusiva multicylindriga drömmar i aluminium och kolfiber som har en penningbrännarfaktor i klass segelbåtar m/större.
I allmänhet kostar sportbilen något mer än vad man har råd med. Trots det brukar man tråckla sig igenom äventyret ändå. Oftast handlar det inte om större uppoffringar än att sluta äta eller stänga av strömmen i bostaden under några månader.
Säkrast är dock att ha en liten förmögenhet. Hur skaffar man sig då en sådan trygghet? Även här vet den vise kåsören Red Top svaret: ”Det enklaste sättet att skapa sig en liten förmögenhet är att börja med en stor”.
Svårare än så är det alltså inte, kära vänner!
Nu vet Ni vad som krävs för att kunna ha sportbilen som livsstil.
Text: Gunnar Elmgren